Vinternatt
Natt är det nya dagen.
Kyla är den nya värmen.
Julen är förbi.
Det nya året väntar.
Löften skapas.
Löften bryts.
Vad ska jag lova?
Vad ska jag hålla?
Ett år står framför mig.
Obestämd är dess form.
Månen lyser starkare än solen.
Allt är inte som det ser ut.
Allt är synligt.
Allt är dolt.
Alla människor är olika.
Men alla är som du.
Jag har en känsla.
Du har en känsla.
Ha ett mål.
Men lev nu.
Snöstorm och fastkörda bilar
Klockan 01:24 på morgonen. Jag och bror hade varit på släktträff, pepparkaksbaktävling (vi gjorde eiffeltornet ... bilder måste komma senare) som senare blev filmkväll. Eftersom att praktiskt taget alla 30 hade antingen somnat eller åkt därifrån tidigare så var det tyst runtomkring. Tyst förutom den snöstormen där vinden ven och det var snö överallt utomhus och i luften.
Jag drog på mig min jacka, med varken vantar eller mössa eftersom jag bara sprungit in i bilen när vi åkte dit. Bror med bara vantar och mössa utan jacka. Så klev vi in i den kalla bilen. Jonathan vred om nyckeln och bilen startade motvilligt. Så backade han ut och gasade upp för backen. Vi kan ha varit uppe i 15km/h men saktare och saktare gick bilen. Vi fick gissa lite var vägen gick eftersom det knappt syntes då snön hade blåst och täckt den.
-"Lite till, lite till... kom igen!"
Men bilen stannade, med två meter kvar till backkrönet. Så jag fick gå ut och putta. Bilen var kall, snön var kall, och vinden var kall som blåste in under jackan. Efter en minut av tryck och gas kom Jonathan underfund med att jag kunde låna hans vantar.
Mera putt och gas. Ett. Två. Tre. Han backade lite. Kom igen, ett, två tre, PUTTA. Men den gick inte uppåt. Så vi byttes av, men det hjälpte inte. Så han backade nerför backen.
-"Vi måste gå hem".
Så vi gick. Ett steg fram, ett halvt bak, ett steg fram, ett halvt bak. Det var halt, och snön låg på. Men det var en trevlig promenad, jag fick höra en historia om en tjej som somnat 100 m från sitt hus då hon blev trött och la sig i en snödriva. Så pulsade vi oss fram, sedan över åkern för att ta en genväg. Men där var snön ännu djupare, och stigen som en gång funnits hade blåst bort. Så jag gick först, eftersom jag hade bäst skor. Snödjupet var till knähöjd som mest och anklarna som lägst. Det var en speciell syn att se drivorna på åkern, man kunde på sitt sätt se vinden. Se var den lagt sina spår.
Till slut kom vi in, snön smälte bort från håret och droppade ner på golvet framför mig. Öronen blev alldeles varma och om möjligt ännu mer röda än de varit förut. En alldeles underbar promenad.
Snön är härlig.
Snöstorm är härligt.
Kaos
På släktjul med trettio personer så blir det kaos. Människa här, människa där. Aldrig får man en lugn stund. Man proppar magen full med mat och sedan lite till. Man öppnar presenter. Man har tålamod med alla, man träffar alla som man inte träffar på länge, man är glad.
Man ska vara trevlig. Man ska delta på allting. Annars är man tråkig. Annars undrar folk vad man håller på med. Jag tycker också att de som inte är med är tråkiga. Ändå orkar jag inte vara med på allting. Jul.
Men det är ju trevligt att träffa alla igen. Det är ju trevligt att se folks miner när de öppnar presenter, om de gillar presenten. Det är trevligt att få presenter.
Det är också skönt med lugn och ro ibland.
Snö med mössa
-Ronan Keating.
Efter en helskön dag ute i snön och en virkad mössa så borde man vara slut. Jag känner inte av det, men det gör mitt tålamod. Bror brukar vara riktigt skön, men nu är han irriterad på mig för att jag stör honom när han snackar med sin flickvän. Förlåt bror. Jag ville bara vara trevlig.
Andra bror. Hoppas inte du läser det här. För du ska få mössan i julklapp. Jag hoppas också att den är gjord i bomull eller ull så du tar på dig den. Och om inte så hoppas jag bara att tar emot den och låtsas att du är glad. För jag har lagt ner tid och energi, för att du ska bli glad. Inte för att du inte ska vilja ha den.
En underbar dag. Jag fortsätter att le. Jag är bara lite trött. Sådant är livet.
Om det hade varit lätt att le hela tiden så hade det inte betytt lika mycket. Men jag fortsätter att le. Livet blir lättare.
Inglorious Basterds
Den är annorlunda än annan film på det sättet att den visar hela scener. Filmen visar ett helt samtal, inte bara det viktigaste. Inte så att man bara ska förstå det viktigare och gå vidare. Nej, det visar hela inlevelsen, varje liten gest, och för den delen alla äckliga detaljer. Det var lite mycket för min del, men det är också så dessa killar levde, filmen låter upplevelserna vara lite mer ocensurerade.
Jag var skeptisk ifrån början, nazistyskland tilltalar mig inte speciellt. Men efteråt är jag riktigt nöjd, det var helt klart sevärd, inte alls som jag hade trott ifrån början. Det var inte bara macho-killar som tog liv, även om det var en hel del sådant, det var kultur och tidsinlevelse. Det förekommer en hel del snack i filmen där de inte ska avslöja sina hemligheter för den de pratar med, vilket gör att man sitter spänd och hoppas att de inte ska komma på en. Förvånansvärt nog så rekommenderar jag filmen, men var beredd, den är rå!
Tiden
Tiden är relativ, tiden betyder inte så mycket som jag tror att många tror att den gör. I västvärlden stressar vi hit och dit, oroar oss jämt för om vi ska hinna, vad vi ska hinna, hur vi ska göra för att spara tid. Men tid är egentligen inte så viktigt, om vi inte vet vad klockan är så kan det vara så mycket skönare.
Prova. Ta det lugnt. Utan att oroa sig för vad klockan är.
Eller vad tycker du?
Ilske enkät
1. Kopiera frågorna till ett word-dokument
2. Svara på frågorna
3. Skicka svaret till [email protected]
Här är enkäten:
Jag heter Kristalina Smårs och jag gör mitt projektarbete om ilska. Jag undersöker hur olika människor reagerar och hur de hanterar sin vrede. Detta är en frivillig enkät. Alla svar är anonyma och behandlas konfidentiellt. Om du tycker att någon fråga är för känslig så kan du lämna den obesvarad.
Tack för att du tar dig tid!
1. Kön: Kvinna Man
2. Ålder: Under 20 20-35 35-50 50+
3. Tränar du regelbundet? Ja flera ggr/vecka Ja en gång/vecka Nej
4. Förklara vad ilska är för dig, vad du tänker på när du hör det? Kanske olika reaktioner?
5. När du blir arg, hur arg blir du oftast? (1 är milt, 5 är okontrollerat)
1 2 3 4 5
6. Förklara hur du reagerar när du är som argast.
7. Förklara hur du reagerar när du bara är lite arg.
8. Hur ofta blir du arg?
Blir inte arg Sällan 1 gång/vecka 1 gång/dag Flera ggr/dag
9.Vad blir du mest arg och irriterad på, vem och varför? Lista i fallande skala minst fyra saker, den viktigaste först.
10. Har du någon gång skadat någon/något eller dig själv när du blivit arg?
Ja, ofta Ja, någon gång Jag ville, men jag gjorde det inte Nej
11. Hur reagerar du oftast när du är arg? Skriker , skäller och svär du? Slåss du? Slänger du saker omkring dig? Slår i dörrar? Svettas du? Får du ont i magen, huvudet? Blixtrar det för ögonen? Slutar du tänka? Skrattar du, gråter du? Får du inte fram ett ord? Flyr du? Mår du illa?
12. Anser du att det är en bra egenskap att kunna bli arg?
Ja Ibland Nej
13. När är det bra att bli arg? När är det dåligt?
14. Tror du att din ilska beror mest på hormoner och saker som du inte kan kontrollera?
Ja Ibland Nej Vet inte
15. Tror du ilska är genetiskt? Liknar din ilska andras ilska i din familj?
16. Blir det lättare att bli arg ju oftare man är arg?
17. Blir man lättare arg om man växer upp i en miljö där det är mycket bråk?
18. Är varje människa ansvarig för sina reaktioner och hur man sårar andra?
19. Blir du arg för att passa in i en grupp eller för att någon ska få ett intryck av dig?
20. Ringa in ett alternativ
Jag är aldrig arg När jag är arg så vet jag varför Jag vet inte varför jag blir arg
21. Blir du lättare arg när du är hungrig och trött?
22. Är det lättare att bli arg på en person som man tidigare blivit arg på, varför?
23. Är det lättare att upptäcka negativa sidor hos en sådan person och vet du varför?
24. Har ilska gjort att du förlorat en vän eller har du själv tagit avstånd från en vän?
25. Skulle du kunna förlåta en vän som blivit väldigt arg på dig?
26. Ångrar du dig ibland efter att du blivit arg?
Ja, varje gång Ibland En gång Nej
27. Vad brukar du göra för att få bort din ilska och hur bra hjälper det?
28. Skulle du vilja kunna kontrollera din ilska bättre?
29. I vilka situationer?
30. Tror du att det är möjligt att lära sig att kontrollera sin ilska?
Ja, helt Ja, till en viss grad Nej
31. Kan man lära sig att uttrycka det man inte gillar utan att bli arg? Ge gärna flera konkreta exempel
32. Tror du att ilska beror på att man har svårt att uttrycka sig på andra fronter i livet?
Om det är något övrigt du vill tillägga
Tack för att du medverkat i min undersökning om ilska! Jag uppskattar ditt svar!
Hjälp
Man är för blind för att se sina egna problem.
Men man ska akta sig för att döma.
För ingen gillar att bli dömd.
Men alla tycker om en hjälpande hand.
Eller kanske bara ett kärleksfullt ögonkast.
Snö på riktigt
Igårkväll, innan jag somnade. Så började det snöa, samtidigt som drömmarna i mitt huvud började formas.
Jag vaknar abrupt av att en traktor körde förbi utanför fönstret. Dess blinkande lampor lyser upp mitt rum. Tankarna snurrar i huvudet på mig. Har det snöat så man måste ploga? Hoppfullt sätter jag mig upp i sängen och riktar blicken ut genom fönstret. Mörkret har inte försvunnit, men marken är täckt av snö.
Peter går förbi där utanför, jag öppnar fönstret och ropar:
-”SNÖÖÖÖÖ, vilken underbar dag!”
-”Ja eller hur”, säger han med sin glada Peter-röst.
Jag rusar upp ur sängen, alldeles jublande glad. Snön är kall, så pass många år har jag levt och lekt, att jag lyckats lära mig det. Jag drar på mig två lager kläder. Jag springer upp till frukosten, upp till Linnéas rum och väcker henne med en snöboll i handen. Hon verkar inte riktigt lika peppad som jag. Jag springer ner och äter febrilt. Människor som snackar om plugg vid frukostbordet förstår jag mig inte på denna morgon. Otåligt springer jag ut och försöker dra omkull Peter i snön. Det var inte lika lätt som förväntat. Han är visserligen lång, men välte ändå inte. Lite brottning, lite snö i ansiktet. Väldigt kalla fingrar.
Värmen sticker i fingrarna. Kylan värker. Peter springer för att hämta sina böcker, så springer vi upp till skolan där han lämnar dem. Sedan har vi en hel halvtimme på oss att leka i snön. Till dess att han börjar skolan. Vi åker på rumpa, mage, rygg och hand i hand ner för backen. Soppåsar under rumporna någon gång, men de var inte särskilt hållbara. Några människor går förbi, men vågar knappt titta.
-”Stackars stockholmare” instämmer både jag och Peter.
-”De vet inte hur kul det är att leka i snön”.
-”Vi må vara äldst på skolan, och så gott som vuxna, men roligt kan man ändå ha. Att leka i snön tycker jag passar alla åldrar. Så gott som.”
Efter att Peter gått till skolan så fortsätter jag en stund, att skriva i snön, göra änglar och försöka mig på en snögubbe. Men det är bara pulversnö, så snögubben gav jag upp på ganska snabbt. Det är så otroligt underbart med snö, jag trodde knappt jag skulle orka upp imorse efter en sen kväll, men när jag skådade snön så var det bara glädje i mig. Hela dagen. För det har fortsatt att snöa hela dagen. Innan jag satte mig på bussen hem så försäkrade jag mig om att det var snö också där, för jag vill inte åka ifrån detta vinterland, nu när det äntligen har anlänt.
De andra kanske tycker jag är konstig och onaturligt sprallig. Men jag vet bara att jag är glad. Enligt min tolkning så tycker jag om snö. Otroligt mycket.
Fint någon annanstans
Men ändå, så längtar vi härifrån. Till något annat. Att ha tankar om att åka iväg på semester i en vecka, eller till och med ett annat sätt att leva. Svedberg, mannen från artikeln, vill släppa det materiella. Han vet inte var eller hur han kommer leva om ett år. Han säljer praktiskt taget allt han äger, och åker ut på äventyr.
Han har tänkt själv, han vet vad han vill. Han är lite orolig, men han vågar ändå. Han vågar ta steget ut.
Jag tycker han kan vara en inspiration, ett bevis på att det går att leva annorlunda. Det är inte omöjligt att leva utan fast jobb och bostad. Man kan vara en civiliserad människa ändå, man kan lära sig njuta, och njuta av så mycket mer än bara vår egen bakgård.
Det finns otroligt många fler fina bakgårdar, berg, dalar, sjöar, hav, människor, platser. Hela världen finns som vi kan utforska!
Det kan hända att det du vill är att ha en trygghet, familj och hem. Men tänk åtminstone efter, tänk hur du verkligen vill ha det. Om du tycker att det skulle vara helt galet att bara sälja allt och åka bort så utmanar jag dig att åtminstone tänka till. Verkligen leva dig in i och fantisera, hur skulle mitt liv se ut om jag åkte någonstans utan att veta var jag skulle, hur skulle mitt liv se ut om jag sålde allting jag ägde?
Tänk till om hur du vill leva ditt liv, och sätt upp delmål. Var inte rädd för att misslyckas.
Tid med sig själv
Ibland är allt man vill att inte vara ensam.
Det kan vara svårt för dig att se skillnaden.
Det kan vara svårt för mig att se skillnaden.
Foto: Kristalina
Jag är en social människa, så är det. Jag tycker det är svårt att vara ensam, jag vet inte vad jag ska hitta på. Jag har intressen, jag har saker jag tycker om att göra, men det är inte samma sak att göra dem ensam. Det är en helt annan känsla att vara med någon.
Idag har jag spenderat mycket tid med mig själv, det är mitt eget fel. Det har inte varit helt hemskt. Men ändå.
Det känns att något är på tok, man bara undrar vad det är. Om man egentligen vill veta.
Det borde inte behöva vara så.
Skandaali - Elämä on peli, bra låt
Jag kan inte finska.
Jag är inte finsk.
Men det är en riktigt bra låt.
Inga känslor
Jag har bestämt mig för att aldrig visa alla mina känslor igen. För att inte lämna ut delar av mig själv som är personliga, till människor som dömer, dömer min personlighet. Jag har aldrig förut känt mig så naken. Jag bara gav mer och mer, för att jag skulle bli mer omtyckt, men i slutet så var jag ändå inte tillräcklig.
-Om du gör det här och det här, då kan du vara tillräcklig.
Att i skolan bli bedömd på det jag gör, är jag medveten om, det kan jag klara av. När jag skriver PM, eller när jag gör ett arbete i skolan, då vet jag att det kommer bli bedömt. Men för estetisk verksamhet, då ska man lägga till personliga uppgifter, personliga arbeten, bilder, texter, som man har gjort på sin fritid. Då ska hon bedöma dem och räkna in dem i betyget.
Jag vill alltid vara så bra som möjligt. Jag vill få MVG i den här kursen. Jag kan få det. Så jag gjorde allt för att hon skulle se det. Jag visade henne några texter från min blogg, jag visade massor av bilder från min dator, som jag hade tagit och som jag var modell på. Jag hade inte förberett några få bilder, utan jag visade henne lite från ett ställe, och lite från ett annat. När hon inte verkade säker så visade jag henne lite till, och lite till. Efter det som kändes som en evighet sade hon:
-”Jag ser att du kan uttrycka dig, men jag vill ändå att du gör om porträttet och gör en perspektivbild”.
Det kändes inte som att hon var nöjd någonstans. Det kändes som att jag hade utblottat mig själv, visat hela min personlighet, till en lärare, en vilt främmande människa, som sedan skulle bedöma mig. Jag känner mig stött, långt ner i personligheten.
Kanske borde jag inte ta det så personligt. Det är trots allt bara en kurs i skolan, ingen stor grej. Det är kanske mitt eget fel, att jag visade henne så mycket. Det enda jag vet är att det känns hemskt efteråt. Att jag inte är en trevlig person just nu. Jag är allmänt otrevlig, för jag känner mig inte tillräcklig. Jag vet inte vad jag ska göra åt det, förutom försöka förtränga. Glömma bort, skita i det, precis som annars.
Jag visar mig aldrig personlig i skolan igen.
Skåpet som inte fanns
-"Glas", var det många som sa.
Sanningen var den att det fanns inget skåp där. Men de intalade sig det, och då skapade hjärnan ett skåp som stod där i minnet.
Hur mycket tjänar det egentligen till att vi tänker? Att man kan försöker komma fram till en slutsats, bli smartare. Lär vi oss något, eller skapar hjärnan endast illusioner? Hur mycket finns egentligen på riktigt. Kanske borde jag bara sluta tänka på det här, eftersom att det ju inte hjälper mig. Jag skapar bara fler illusioner och krånglar till alltihop. Jag drar mig själv längre ifrån verkligheten, när jag egentligen bara vill komma närmare den.
Kanske ska vi bara leva. Med vetskapen om framtiden, och dåtiden, men i nutiden. Inte fastna på om det står ett skåp i korridoren. Men i verkligheten, hur gör man detta helt konkret? Hur gör man för att leva nu, för att inte krångla till allting.
Det är det som består.
Bror
Ibland behöver man någon att prata med.
Ibland är man trött på att prata med sina vänner.
Ibland behöver man klokare råd.
Ibland är man trött på att ingen fattar.
Man kan ringa dig.
Man kan slappna av.
Man kan bara prata.
Man kan tycka att du är jobbig.
Jag saknar dig bror.
Jag kommer hem om en vecka.
Jag kan prata med dig då.
Jag tycker det känns bra.
Ömhet
Livet känns så långt borta ibland. Man inbillar sig att man har grepp om allting. Att man har kontroll att bestämma vem man är och vad man gör. Men så inser man att man är precis som sina föräldrar, precis så som man inte ville vara. Det som man kämpade mot att inte vara.
Problemen finns där, och de kommer inte försvinna i första taget. Det är det jag fortsätter kämpa med, fortsätter jobba med. Jag tänker, jag försöker uppfinna en lösning. Frågan är var jag ska få den informationen från. Man kan inte lösa problem med problem, och det är det vi alla försöker göra. Jag behöver prata om mina problem. Men de som jag pratar med har också problem, sina egna, de har sin felaktiga världsbild. Jag har min. Om vi kombinerar dem, blir det bättre då?
Kanske blir det inte bättre. Men det är ett stöd. Det är ett stöd som hjälper mig klara av dagen, och det är väl egentligen det vi alla gör. Tar en dag i taget, för mer klarar vi inte av.
Jag lever mitt liv, jag ler, jag njuter. Efter en underbar dag så känns det bra inom en. Men så slår någon en öm punkt med en liten kommentar, eller ett litet skämt, som inte alls var illa menat. Gamla minnen kommer upp, nya insikter, man inser att det går så sakta fram, och så finns det bakslag. Det känns inte som jag har kommit någon vart.
Men det betyder inte att det är detta jag ska fokusera på. Eller borde jag göra det?
Insikter
Vi framför våra tvivel, som om vi är säkra. En del lyckas bättre än andra. Vi drömmer, vi lever, vi ler åt att framtiden är god, det finns bara positiva sidor i denna världen. En här och en där lägger till sina åsikter, en annan ser drömmandes ut genom fönstret.
-"Jag ska studera utomlands till kock."
-"Jag ska bli sjuksköterska och få hög lön i USA".
-"Jag ska bli personlig tränare och läsa idrottspedagogik".
Vi levde i drömmarnas värld, men var abrupt tvungna att återvända till verkligheten.
-"Vi ska läsa en text från 1500-talet, om någon som blivit galen av att läsa böcker", sa Pia glatt.
Vi är fortfarande elever, och vi har en termin kvar. Förhoppningsvis klarar vi av det utan att bli galna. Förhoppningsvis klarar vi av vår framtid även med de mörka sidorna, som än så länge är skymda och inte syns.
Förmågan som vi har att längta till det bättre, längta till framtiden är en överlevnadsstrategi. Det som är underbart med framtiden är att den kan finnas var som helst, ingredienserna är en överraskning. De mörka sidorna är i skuggan, de syns inte, vi ser endast det som är bra. Men framtiden kan bli ännu bättre, om vi är medvetna om att det finns skuggor. Då tar vi dem inte lika hårt.
Men fokusera inte ögonen på det mörka, det blir man bara trött av.
December
Jul närmar sig. Men jag vill inte erkänna det.
"Julmys". "Julbak". "Julljus". "Julsånger". "Julshoppa".
Det är december. Det är inte jul. Vi kan väl bara ha det mysigt ändå? Jag tycker om att baka. Ljus i fönstren behöver inte betyda jul. Julsångerna kan vi kasta in i garderoben igen och ta fram på självaste julafton. Shoppa kan vi göra ändå, presenter till andra javisst.
Jag vet inte varför jag inte gillar jul. Eller kanske lite. Men det borde inte förstöra allting. Suck.
Jag är glad. Jag är ledsen. Jag är glad.
Jag vill lära mig njuta. Jag vill vara glad på riktigt. Jag är glad. Jag är glad riktigt mycket. Tröttheten tar över. Fastän den här dagen har varit underbar. Solen sken på frosten, hela långa dagen. Jag skrattade med Daniel på lunchen, i fyra timmar. Jag och Linnéa har tagit bilder. Vi skrattade på hennes rum. Vi tog bilder med en hel hög annat folk. Jag har haft roligt. Men när man blir trött är allt bara så mycket svårare att se.
Men snälla. Överdriv inte julen, man kan ha trevligt. Mysigt i december behöver inte betyda jul.
Frost
Dagget fryser till is. Gräset blir vitt. Grenarna blir vita. Asfalten blir en ljusare grå. Allting har ett vitt skimmer. Allting glänser i kristall.
Jag tycker det är fint. Jag tycker om det.
Till och med skräpet är fint. De frusna löven.
Det knastrar under skorna. Det är alldeles underbart.
Tidsbomb
Huvudet sprängs.
Strupen skulle gärna bara kunna försvinna.
Tröttheten ökar.
Tårarna rinner.
Men det är lugnt. Jag mår bra.
Det syns väl.
