Inga känslor
Jag har bestämt mig för att aldrig visa alla mina känslor igen. För att inte lämna ut delar av mig själv som är personliga, till människor som dömer, dömer min personlighet. Jag har aldrig förut känt mig så naken. Jag bara gav mer och mer, för att jag skulle bli mer omtyckt, men i slutet så var jag ändå inte tillräcklig.
-Om du gör det här och det här, då kan du vara tillräcklig.
Att i skolan bli bedömd på det jag gör, är jag medveten om, det kan jag klara av. När jag skriver PM, eller när jag gör ett arbete i skolan, då vet jag att det kommer bli bedömt. Men för estetisk verksamhet, då ska man lägga till personliga uppgifter, personliga arbeten, bilder, texter, som man har gjort på sin fritid. Då ska hon bedöma dem och räkna in dem i betyget.
Jag vill alltid vara så bra som möjligt. Jag vill få MVG i den här kursen. Jag kan få det. Så jag gjorde allt för att hon skulle se det. Jag visade henne några texter från min blogg, jag visade massor av bilder från min dator, som jag hade tagit och som jag var modell på. Jag hade inte förberett några få bilder, utan jag visade henne lite från ett ställe, och lite från ett annat. När hon inte verkade säker så visade jag henne lite till, och lite till. Efter det som kändes som en evighet sade hon:
-”Jag ser att du kan uttrycka dig, men jag vill ändå att du gör om porträttet och gör en perspektivbild”.
Det kändes inte som att hon var nöjd någonstans. Det kändes som att jag hade utblottat mig själv, visat hela min personlighet, till en lärare, en vilt främmande människa, som sedan skulle bedöma mig. Jag känner mig stött, långt ner i personligheten.
Kanske borde jag inte ta det så personligt. Det är trots allt bara en kurs i skolan, ingen stor grej. Det är kanske mitt eget fel, att jag visade henne så mycket. Det enda jag vet är att det känns hemskt efteråt. Att jag inte är en trevlig person just nu. Jag är allmänt otrevlig, för jag känner mig inte tillräcklig. Jag vet inte vad jag ska göra åt det, förutom försöka förtränga. Glömma bort, skita i det, precis som annars.
Jag visar mig aldrig personlig i skolan igen.
Jag vet precis hur det känns.
Fortsätt vara dig själv. Det är okej at inte vara så personlig i skolan, samtidigt kan du inte undvika det. Ska du skriva en text på svenskan eller i det här fallet göra något kreativt, då kan du inte göra annat än att klä av dig naken. När det gäller konst och poesi är det ditt inre du visar.
Jag är verkligen ledsen att du fick så hård kritik. Du gjorde i alla fall ditt bästa, mer kan man inte göra.
Hoppas att du mår bättre. Jag lyssnar, om du behöver prata. <3
hård kritik kan suga, riktigt hårt, men det kan samtidigt på ett sätt hjälpa en att växa.
du behöver inte alltid vara jättepersonlig, men glöm bara inte dig själv! Det skulle suga ännu mer.
jag tycker om dig :)
