kristalina's

Det var inte jag.

Men riktigt kul. Hahahahahhahah

I alla fall när man är trött.

Här är det roliga. muhaha

Gulligaste lillkusin med sämst mobilkamera



Min jacka blev din kappa, min mössa gjorde dig bara ännu gulligare.

Nu ligger jag här, i det praktiskt taget tomma rummet som min bror har lämnat efter sig.
Jag har fått mitt gamla rum tillbaka, fast det är inte längre mitt gamla rum.
Väggarna är tomma, men värmen är kvar.
Lakanen känns som de bara känns när de är nytvättade hemma.
Jag har på mig brorsans fulaste tröja, den som han lämnade kvar när han flyttade hemifrån.
Jag är hemma, och det känns underbart.

I helgen har det blivit mycket mat. Men det är inte över ännu. En måltid kvar. Detta var gårdagens lunch. Sju spenatpajer, Sju skålar bulgursallad, 45 frallor samt fem morotskakor.



Mycket jobb och slit, men absolut värt det för alla glada ansikten och uppskattning som jag sedan fick.
-"Kan jag få receptet?"
Ett sätt att tacka för maten, visa att man verkligen tyckte om det, även om man sen aldrig får receptet.

Det händer att jag umgås med människor, men känner att precis detta har hänt förut. Jag blir trött på allas dåliga humor, deras problem, hur man gör småsaker till så stora saker och gör det om och om igen. Jag vill prata om saker som betyder något, lära känna folk bättre, inte bara lyssna på äcklig humor och skratta åt ett dåligt skämt.

Komedi kan vara roligt, men när det blir för mycket och absolut inte har någon mening längre, då tycker jag inte om det längre. Jag vill prata om något vettigt. Men sen har jag det problemet att jag inte vet hur jag ska leda in till ett sådant ämne. Jag har också problem.

Linda gjorde en Narnia-pepparkaks-båt. Linda är cool. Linda är väldigt duktig. Linda är bra på att vara kreativ. Linda är bra kompis. Linda är bra helt enkelt!



Hon är helt otrolig. Jag tycker inte om att förlora, men denna gången måste jag erkänna att hon vann över vårt eiffeltorn. Fast egentligen så vann hon inte, för hon är som tur är inte i min släkt. Hon vann inte! Fast hennes skepp var väldigt mycket coolare än vårt eiffeltorn.

Efter en hel veckas träning så har tiden äntligen kommit.

05.15 på morgonen ska vi åka. Det kommer vara en hel del trötta men peppade ansikten. I Stockholm träffar vi finnarna och åker med deras buss ner. Jag är säker på att det kommer gå i vågor. Peppade själar, mycket lek och stoj, för att sedan lugna ner sig, för att sova. För att ladda batterierna.

Vi kommer anlända till Danmark, och träffa alla andra spelare. Så kommer vi gå i kyrkan på lördag, och sedan blir det spel på eftermiddag och kväll. Sedan ännu mer spel på söndag. Pepp, pepp, pepp!

Trötta kommer vi sedan åka hem, sova över  någonstans på vägen, och komma tillbaka på måndag. Det kommer vara en alldeles fullspäckad helg. Jag är så taggad!!!

Ibland blir det mycket tjafs med människor. Hit och dit. Man har bestämt något, så bestämmer man om. Men så visar det sig att någon inte gillar det, och så bestämmer man om. Det blir tjafs och bråk hit och dit. Ingen gillar det.

Men i slutändan, så kan det ändå bli bra. Med rätt inställning, så kan man fortsätta le, bli taggad och kämpa. Det gäller bara att inte ge upp. För då har ju allt innan dess varit i onödan.

Ta upp problem, men om det inte går precis som man vill, så får man leva med det. Fortsätta kämpa, ge sitt bästa och ändå inte ge upp!

Enkel serie som passar till det här inlägget. Av mig, till projektarbetet.

”Jag tror att ilska och vrede är något man väljer. Glädje och sorg tror jag är svårare att styra över. Men vrede, ilska och kärlek väljer man att uttrycka.”

Vi kan ändra vår uppfattning om människor, vi borde sluta att döma människor för det ena eller andra. Utmaningen är att se personen för den den är, inte bara för vad den gör. Se personen, tanken bakom, vad rör sig i huvudet?

Glädje och sorg, alla har dessa komponenter i livet. De går upp och ner, det kan kännas bortom all kontroll ibland. För att uppskatta gläjden krävs sorg, men i sorgen är det svårare att se.

Vrede och kärlek, kan vara något av det jobbigaste. Brustna förhållanden, ilskan som bubblar upp när någon behandlar dig som skit. Men om vi kan välja dessa, så blir världen en annan plats. Sätt dig bakom ratten, ta tag i saker, sätt dig själv i kontroll. Använd hjärta och hjärna, ta beslut.

Kanske det viktigaste av allt, för att du ska klara dig i livet. Ge inte upp. Om du sätter ett mål, så kan du klara av det, kanske tar det en minut, kanske tar det hela livet, men du kan klara det.

Det är jobbigt när det är jobbigt i tre år. När man hela tiden hoppas på förbättring. Men alla beter sig likadant. Som de är i sin grupp, utan mig, och skiter i mig. Jag är sur på er. Och otroligt ledsen, för jag trodde inte det skulle bli såhär i tre år.

Men alla har det jobbigt ibland. Det mesta är underbart.

Jag har läst en bok av Mari Jungstedt. Jag tyckte om den. Nu måste jag ta mig till biblioteket igen för att låna en ny!



Om man tycker om kriminalromaner, eller deckare så är den riktigt bra. Jag har själv aldrig läst en kriminalroman förut, men gillade den här oerhört mycket. Förut har jag läst böcker, som jag bara vill komma till slutet av, jag vill bara vara klar med den, veta vad som händer, utan att jag egentligen njuter av tiden jag läser den.

Men med "den mörka ängeln" njöt jag varje mening. Den var bra skriven, och varje detalj var betydelsefull. Jag hade svårt att hänga med i början, eftersom de olika korta kapitlen var olika personers synvinklar. Det var svårt att veta vem det handlade om i början. Men när man sedan kom in i den, då var den bara bra, hela vägen till sista meningen.

Man får tänka, man måste tänka, för att hänga med. Man får inte alltid namnet på personen det handlar om, då måste man fundera ut det själv. Händelserna utspelar sig på Gotland, själv har jag aldrig varit där. Efter några mord på Gotland borde man kanske inte få lust att åka dit, men det är inte på riktigt, och jag har lite lust att åka dit nu faktiskt, när det blir varmt.

Nu är vi här tillbaka, på internat. Det är riktigt kul att träffa alla igen. Jag ser fram emot min sista termin på gymnasiet. OH YEAH!

Framtiden kommer snart.
Nu är den här.
Nu är nu här.

LIVE LIFE!



Lev livet fullt ut! Var inte rädd, gör saker du inte vågar, gör saker du tycker om att göra. Var inte rädd för att ta steget ut!

Min artikel blev publicerad!



Om ni inte ser vad det står så finns texten men utan inledning här.

Vi firade nyår. Jag skrev en artikel och skickade den med en bild till tidningen. Men jag fick inget svar.

Jag vaknade av att telefonen ringde. Det var mammas jobb. Hon berättade att hennes jobbarkompisar hade snackat om någon artikel i tidningen. Hon fattade inte först, men sen såg hon.

Dom publicerade min artikel! Men mamma tog med sig tidningen till jobbet så jag kan inte se den än.

**Fast jag kikade på den från en grannes postlåda**

Trettio personer på släktträff. Mycket energi. Pepparkakshustävling.



Detta var min, bror och kusins bidrag till släktens pepparkakshustävling. Det var ingen som vann, precis som sist, alla vann i sin egen klass. Men det fanns flera fina hus. Till exempel ett skepp, tornen i kuala lumpur, och ett riktigt hus.

Vi var inte riktigt säkra på om det skulle gå, eller om det skulle braka ihop. Men det gick bra, och det står fortfarande, en vecka senare.

Bara för att det kan vara skönt att vara själv, även om man kan ha riktigt kul med andra människor. Bara för att det är skönt att andas ut mellan allt stress. Bara för att jag älskar en ganska tom kyl. Bara för att jag vill ha en dröm. Bara för att min dröm ändras ganska ofta.

Bara för att jag älskar att umgås med folk. Bara för att jag älskar att träffa nya människor, göra nya saker, helt enkelt utforska. Bara för att det finns så mycket att vara glad för, alltid.

Bara för att jag älskar snö, knarret när man går där det är kallt. Bara för att jag är glad. Bara för att det finns så mycket att vara glad för.

 

Vid niotiden på torsdagskvällen samlades ett 40-tal ungdomar för att fira nyår där det bjöds det på nyårsfika och julmust. Vi samlades för att umgås och ha det trevligt. När det närmade sig tolvslaget drog vi oss ner mot den närliggande sjön, där några hade sågat upp en isvak. Först sköts det upp fyrverkerier och precis vid tolvslaget var det cirka 15 stycken som hoppade i sjön.

 

Foto:Kristoffer Sandström

Målet var att vara under vattnet vid tolvslaget. Spänningen höjdes och kläderna togs av någon minut i tolv. Så stod vi där med filtar runt omkring oss, beredda att hoppa ner i vattnet. När tiden var inne räknade vi ner i kör. Tio – Nio – Åtta… Vattnet glittrade i kylan och hjärtat började slå snabbare - Sju – sex – fem… Så sprang vi mot vattnet – fyra – tre – två – så hoppade vi ner i det kalla. Det gällde att doppa sig snabbt och häva sig upp på den kalla isen. Adrenalinet pumpade i kroppen och kylan tryckte på så det var stressigt att klä på sig. Mina fingrar och tår kändes som klumpar så jag bad om hjälp med att dra upp dragkedjorna på skorna. Handduken var svept runt mig och jag tryckte den mot huvudet för att torka det kalla håret och värma skallen.

Man kunde värma sig vid elden och det bildades en cirkel där folk hoppade runt, upp och ner för att värma sig. Det var tredje året i rad som denna alkoholfria tillställning anordnades. Om inget annat kommer i vägen så blir det också nästa nyår, vilket i alla fall jag ser fram emot!

Nyårsafton, huset är fullt med folk. Drycken är julmust och fanta exotisk. Jag skådar ut över våningen, människor sitter i grupper, pratar och skrattar. Plötsligt ser jag den. I Annelis hand finns en aluminiumburk, en julmust, i en burk.



Fundersam tar jag några steg emot undret. Jag pekar på burken och ser funderande på Anneli. Hon har haft med den själv. Hon har hittat den och köpt den.






































Jag ser framför mig hur detta kommer att vara den nya trenden! I jul och nyår 2010 kommer julmust finnas på burk, den kommer att vara i allas händer. Det är Anneli som har startat det här. Hon ska ha äran. Grattis Anneli, du är unik!