kristalina's

rensar återigen äpplen. Mums mums, denna gången röda äpplen från Therése trädgård. Wiiii. :)

Ett sår i gommen så det svider lite var gång jag äter och dricker, sa flickan, men det gör inget för stjärnorna lyser klart, månen har gömt sig bakom några byggnader, jag vet inte om den är hel eller halv, men karlavagnen ser jag, sa hon glatt.

Det kändes som att jag inte ville åka därifrån. Som om jag borde vilja därifrån, men att det inte var så. Det som jag skulle göra på den här platsen var ju faktiskt också spännande. Hit som jag skulle fanns det ju gamla vänner och minnen som liksom satt i väggarna. Det hände något spännande, och jag ville hit. Men jag ville inte därifrån.

När man söker en text som beskriver verkligheten. När man vill läsa något riktigt, låta det passera in genom ögonen och tolkas av hjärnans elsignaler. Om man vill läsa, inte plugga. Om man vill läsa, inte jobba. Om man vill ta det lugnt, läsa något trevligt, inte bara se på film, inte bara läsa det som hänt på någon viss social sajt. Var tar man då vägen?

Var skulle jag ta vägen, om jag försvann?

Mamma väckte mig med orden om att vi inte kommer hem förns efter midnatt ikväll och att jag måste hoppa upp för hon ska bara gå på toa och sedan åker vi.

LE analyserad min dag och sa att det var min otursdag idag. Inte för att jag egentligen tror alls på sånt, men visst kan jag hålla med henne om att det hände lite småsaker som var lite extra speciella idag.

När jag åker bil igenom Bergslagens skogar växer mina idéer som mest. Inledningar till text efter text kommer upp i huvudet. Men jag hinner inte skriva ner allting, och när jag kommer hem är inte hälften kvar i huvudet.

Jag vill nästan inte åka längre. Det kommer säkert bli jättebra där också, men just nu älskar jag den här stunden, här och nu.

Svensk sommar, värme och grönska. Med mina vänner på torget, med mina vänner i bilen, med mina vänner och badar, med mina vänner och bara vara. Krama den som man har lust till och skratta tills tårarna rinner nerför kinderna.


Kommer det bli bra i Frankrike? När jag åker ifrån flygplatsen kommer jag säga hejdå till människor jag känner, och jag kommer inte träffa någon som jag känner igen på flera månader. Då när mamma kommer och hälsar på i höst. Kommer jag hitta vänner? Hurdana kommer mina vänner vara? Kommer jag känna mig lika trygg? Var ska jag hitta mina vänner?

Tvivlena börjar komma, jag börjar känna att det är riktigt skönt hemma.

Det kan också ha att göra med att det är trettio personer hemma hos oss den här veckan. Att många av mina vänner är här och vi har det helt underbart tillsammans och njuter av sommaren. Senare kommer faktiskt inte alla vänner vara kvar här. De bor på olika håll, de kommer också att ha skola och jobb.

Allt kommer att bli bra. Men det kommer också vara svårt att lämna detta underbara. Jag vill inte, men jag vill. Jag ska och det kommer att bli bra.

Dagen började precis som vanligt. En underbar solig och varm dag. Jag glömde till och med min cardigan när jag gick ut i solen men det gick bra ändå.

Ännu har jag varit studerande det mesta av mitt liv. Snart tar jag studenten, men ännu var jag elev. Men idag blev jag lärare. Jag var nervös, det var klass fem, det blev rulltårta. Hemkunskap, det gick ganska bra, de var inte hemska och jag fick eget självförtroende att göra rulltårta.

Jag gillar't. Men lärare ska jag aldrig bli, vikarie är dock roligt, för då gillar ju barnen en. Bra dag.

Glädjen försvann i ett rus.
Tårarna rinner nerför mina kinder.
Jag vill bort härifrån.

Vännerna är omkring mig.
Men de är inte med mig.
De ser mig inte.

Mina trötta steg fortsätter.
Vandringen kommer gå vidare.
Men just nu är jag ensam.

Jag vet inte var jag ska gå.
Jag hittar inte fram.
Stigens väg försvann.

Ibland känns det som en onödig dag. Idag är en sån dag.

Det är molnigt. Men jag gillar det. Man känner regnet i luften, fast det regnar inte. Ryggen värker och det är jobbigt. Jag känner mig instängd i mig själv. Jag vill förbi den här tiden, framåt, men jag vill vara kvar här. Jag känner mig utsläppt ur mig själv. Jag vet inte var jag är på väg. Ingenting är bestämt, men allt på samma gång.

Ibland vet man inte vad man känner. Idag är en sån dag.

Solen på taket.
Killen på taket.
Varmt på taket.
Gitarren på taket.

Ligga och luta sig vid kanten.
Känna risken bredvid kanten.
Sitta och stirra ner vid kanten.
Vara nöjd med sitt liv vid kanten.

Det blev en fin utsikt över sjön.
Det blev skratt och avslappnat.
Det blev tid med en gammal vän.
Det blev en otroligt fin solnedgång.