kristalina's

När jag åker bil igenom Bergslagens skogar växer mina idéer som mest. Inledningar till text efter text kommer upp i huvudet. Men jag hinner inte skriva ner allting, och när jag kommer hem är inte hälften kvar i huvudet.

Jag vill nästan inte åka längre. Det kommer säkert bli jättebra där också, men just nu älskar jag den här stunden, här och nu.

Svensk sommar, värme och grönska. Med mina vänner på torget, med mina vänner i bilen, med mina vänner och badar, med mina vänner och bara vara. Krama den som man har lust till och skratta tills tårarna rinner nerför kinderna.


Kommer det bli bra i Frankrike? När jag åker ifrån flygplatsen kommer jag säga hejdå till människor jag känner, och jag kommer inte träffa någon som jag känner igen på flera månader. Då när mamma kommer och hälsar på i höst. Kommer jag hitta vänner? Hurdana kommer mina vänner vara? Kommer jag känna mig lika trygg? Var ska jag hitta mina vänner?

Tvivlena börjar komma, jag börjar känna att det är riktigt skönt hemma.

Det kan också ha att göra med att det är trettio personer hemma hos oss den här veckan. Att många av mina vänner är här och vi har det helt underbart tillsammans och njuter av sommaren. Senare kommer faktiskt inte alla vänner vara kvar här. De bor på olika håll, de kommer också att ha skola och jobb.

Allt kommer att bli bra. Men det kommer också vara svårt att lämna detta underbara. Jag vill inte, men jag vill. Jag ska och det kommer att bli bra.