Okinawa
Vi befinner oss i en stad, ett resesällskap på tre, hjälper till som voluntärarbetare på ett katt- och hundcafé/sjukhus/hotell. Allt i ett kan det verka som, men det är ganska trevligt. Vi går ut och går med hundarna, städar allas burar och ger dem mat. Cirka 40 katter och 10 hundar. Inte ett drömjobb men en vecka eller två blir bra! Mat och husrum får vi ju också!
Igår gick vi och åt på en yakitori-restaurang. (Yakitori = kebabliknade spett men mycket godare). Där träffade vi en man, Bror snackade mycket japanska med honom, han bjöd oss på juice och väldigt speciell sushi. Supermysigt var det och vi gick därifrån nöjda.
Okinawa på lågsäsong är nog väldigt annorlunda än högsäsong, men jag gillar det ändå. Drickautomaterna finns här också.
För att berätta något om vädret så spöregnade det igår, hela dagen. När vi var ute och gick med hundarna blev vi ganska blöta, men linne och byxor dög ändå utan att man behövde frysa. Jasmine och jag tappade bort Bror och sen gick vi vilse. Efter att ha irrat runt i någon timme eller mer så kände vi dock igen oss igen, hundarna var trötta och vi också.
Jag gillar Okinawa under lågsäsong också. Även om jag inte kan japanska.
Tokyo
Själv i en lägenhet utanför Tokyo. Jag gillar läget, solen lyser in genom fönstret och min futon är undanstädad för dagen. Att äta med pinnar fungerar utmärkt men att läsa går inte lika lätt. Analfabet har jag blivit. Efter bara en vecka har jag redan hunnit samla på mig både bra och dåliga erfarenheter.
Värt att älska i japan:
Futon - säng på golvet, det bästa jag vet
Sushi - GOTT!!!
Onsen - Bad i ca 42-gradigt vatten, växla med kallt. Det vill säga väldigt skönt.
Key & Daria - Bästa couchsurfers att bo hos. Älskvärda!! <3
Drickautomater - Finns överallt till och med på smågator, alla olika drickor, alltid något nytt!
Inte lika värt att tycka om:
Salladsdricka - hade otur när jag valde frågetecken ur en drickautomat. Salladsdrickan = hemsk
Tokyo Metro & JR line - Tokyo har två tunnelbanesystem där det varken finns gemensam karta eller gemensamt betalsystem.
Sammanställning: Det är bra i Japan. Tjoho. :)
På resande fot
En väldig massa resande borde hon väl bli trött på. En väldigt massa bloggande om resande kanske någon som läser blir trött på. Men fingrarna skriver så får vi se vad som sker.
En svensk buss med internet. Där sitter hon som skriver med resedatorn i knät. Den där datorn som hon har lånat av en vän. En bra vän som blir kvar hemma i Sverige. En liten Linda.
Denna förmiddag bestod av annorlunda timmar. Än en gång övertygade jag mig själv om att jag inte ska bli lärare. Sexorna som mamma har hand om var i och för sig lite gulliga och hade sin charm, men det finns något där som helt enkelt inte lockar mig. Som så fort timmen är klar får mina ben att hamna på ryggen och jag hamnar på en annan plats.
Nästa uppddrag: Hus B, avdelning 25. Jag och Linda irrade runt sjukhusområdet med varsin väska på ryggen. Jag med min väska till Japan och Linda med sin väska för dagen. Hus M, Hus L. Hus B? Att leta upp en speciell sköterska på detta sjukhus som inte var alldeles litet var speciellt. Mer speciellt var vårt ärende. Väl framme småpratade vi lite och hon gav oss ett svart case. Runt och lite avlångt var det. Vi tackade så mycket, satte ner det i väskan och åkte hissen tillbaka ner.
Kameraobjektivet till bror. Bra grej att ha på resa.
Sjukhuset hade sköna soffor och de sålde semlor. Det tyckte jag och Linda om och mumsade i oss varsin. Efteråt kom kortspelet fram och så satt vi där i några timmar. Ganska så härligt faktiskt. Sådär innan resan börjar och bussen drar iväg.
Söderhavet
En resa till andra sidan jorden, till en annan kultur, till andra människor. Jag och min bror åker till japan på torsdag och ska vara borta i tre månader. Vi blir backpackers och ska resa runt i hela japan. Första veckorna bär det av till Okinawa som är en ö söder om Japan. Där havet är varmt och stränderna fina. Där människorna är vänliga och vägarna slingriga.
Det känns som att vi ska åka redan imorgon. Jag har den lilla resdatorn i knät. Snart bär det av.
Språk förenar världen
Ikväll är jag glad. Utan fakta så är jag glad. Jag tycker om det franska språket. Det är en anledning som gör att det är tråkigt att lämna frankrike. Hur svårt och utmanande det än varit att lära sig franska så tycker jag om det franska språket. Jag längtar inte tillbaka till att alla talar svenska eller att alla talar engelska. Franska är ett fint språk och jag längtar inte efter andra språk.
Nu skulle jag kunna fortsätta min text om det romantiska Frankrike och det romantiska Paris. Men jag tror ändå att det ligger något i språket. Gatorna, husen och de rutiga dukarna har vi i Sverige också. Men det är något speciellt med det franska språket.
Ikväll fick jag prata franska med en kille som har bott i Sverige i ett år nu. Han har lärt sig ett nytt språk detta året, svenska. Hans liv är ett nytt liv, alldeles annorlunda. Men han tar det bra. Franska är inte heller hans grundspråk, men vi hittade något gemensamt och vi kom bra överens.
Ett språk som förenar två världar. Det kanske är det som är det vackra. Och jag måste få erkänna att det är vackrare än engelska. Tyck vad du vill.
Sista veckan
Det finns många saker som jag gillar. Men det viktigaste är mina närmaste. Säg vad du vill, men det är det enda som betyder något. Vänner, familj, nära och kära. Kalla det vad du vill. Men det är det som räknas.
I förrgår kom jag hem från en resa med Linnéa till Paris. Efter att ha varit där i sex månader så åkte jag tillbaka i en vecka. Den veckan var värd så mycket. För jag var där med någon som jag tycker så mycket om. Det går inte att uttrycka det som är, för det betydde så mycket. Till henne, så vill jag uppskatta det, men det finns inte ett sätt.
En vecka till är jag här i hemmet. Sen bär det av på resa, men med en annan kär. En bror. Det blir också. Det blir bra. En annan värld att upptäcka. Ett fjärran land. Det bär av mot äventyret. Men jag kommer tillbaka. Jag kommer tillbaka till mina nära och kära. För det är det som betyder något.
