Språk förenar världen
När man inte riktigt har något att säga, men man ändå vill säga allt, hur gör man då? Man kan försöka förklara, utan att prata om något speciellt, bara sätta ord på en känsla som knappast ens finns. Känslorna som blir glesare och glesare, men så någon gång ibland kommer de som slutspurten på ett tiotusen-meterslopp.
Ikväll är jag glad. Utan fakta så är jag glad. Jag tycker om det franska språket. Det är en anledning som gör att det är tråkigt att lämna frankrike. Hur svårt och utmanande det än varit att lära sig franska så tycker jag om det franska språket. Jag längtar inte tillbaka till att alla talar svenska eller att alla talar engelska. Franska är ett fint språk och jag längtar inte efter andra språk.
Nu skulle jag kunna fortsätta min text om det romantiska Frankrike och det romantiska Paris. Men jag tror ändå att det ligger något i språket. Gatorna, husen och de rutiga dukarna har vi i Sverige också. Men det är något speciellt med det franska språket.
Ikväll fick jag prata franska med en kille som har bott i Sverige i ett år nu. Han har lärt sig ett nytt språk detta året, svenska. Hans liv är ett nytt liv, alldeles annorlunda. Men han tar det bra. Franska är inte heller hans grundspråk, men vi hittade något gemensamt och vi kom bra överens.
Ett språk som förenar två världar. Det kanske är det som är det vackra. Och jag måste få erkänna att det är vackrare än engelska. Tyck vad du vill.
Ikväll är jag glad. Utan fakta så är jag glad. Jag tycker om det franska språket. Det är en anledning som gör att det är tråkigt att lämna frankrike. Hur svårt och utmanande det än varit att lära sig franska så tycker jag om det franska språket. Jag längtar inte tillbaka till att alla talar svenska eller att alla talar engelska. Franska är ett fint språk och jag längtar inte efter andra språk.
Nu skulle jag kunna fortsätta min text om det romantiska Frankrike och det romantiska Paris. Men jag tror ändå att det ligger något i språket. Gatorna, husen och de rutiga dukarna har vi i Sverige också. Men det är något speciellt med det franska språket.
Ikväll fick jag prata franska med en kille som har bott i Sverige i ett år nu. Han har lärt sig ett nytt språk detta året, svenska. Hans liv är ett nytt liv, alldeles annorlunda. Men han tar det bra. Franska är inte heller hans grundspråk, men vi hittade något gemensamt och vi kom bra överens.
Ett språk som förenar två världar. Det kanske är det som är det vackra. Och jag måste få erkänna att det är vackrare än engelska. Tyck vad du vill.
Kommentarer
Trackback
