kristalina's

Grödan gror inom mig och växer upp till en ofantlig växt som skuggar hela världen och förmörkar allting så man inte kan se med sina kolsvarta grova blad. Den lever inte längre, men dess skelett fortsätter att växa och växa så det knakar.

.

Om jag försvann så skulle min värld försvinna. Både glädje och sorg. Om jag försvann skulle mina glädjeskutt försvinna likväl som de tårarna som runnit nerför mina kinder. Härliga utflykter till badplatsen skulle försvinna om jag försvann. Alla delar av min personlighet skulle försvinna.

.

Att försvinna vore egentligen helt meningslöst. Allt skulle bara försvinna, absolut, och allt vore för ingenting.

Det är nog inte bra att försvinna. Det är bäst att sätta sig på laddning, sova, vakna och välkomna den nya dagen. Ta nya glädjeskutt och flina åt konstiga saker. Ja, det blir nog bäst så.