De, dem, vi
.
Vi väljer inte vilka vi får.
Vi kan inte ändra vilka de är.
.
Det är de som är närmast.
Det är de som alltid finns där.
.
Vad som än händer så finns de kvar.
Vad som än händer så står de bredvid dig.
.
Så ring en av dem, säg hej.
Så säg hur värda de är.
.
För de är det.
På riktigt.
Inga ord
Den åttonde juni
Det man lovat får man hålla.
Pinsamt, Emil.
.
.
.
.
.
.
Grattis till studenten Linnéa.
Du var och är fin.
En liten myra
Inspiration kan få vara ett härligt ord.
.
Det är dags att lära sig något nytt. Något som man aldrig borde glömma, något som man aldrig borde glömt i första taget. Något viktigt. Varför kan man ens glömma det. Det är ologiskt.
.
Jag talar om att kunna förlåta sig själv. Att gå vidare, att lära sig av sina misstag och erkänna livet.
.
Vi, jag framförallt måste inse att vi inte är perfekta. Men att det är okej. Allting kommer ordna sig ändå. Livet är svårt, mina problem är stora, men varför ska jag då fortsätta släpa runt på detta tunga bagage?
.
Om man ser in i sin människa, så ser man ibland bara något litet, någon ynklig människa där inuti.
.
Men har du någonsin förlåtit en människa som verkligen bett om förlåtelse och sedan sett hur den människan har växt? Hur liksom självförtroendet bara exploderade och ett leende spred sig genom hela människan?
.
Om du är sådär liten och ynklig så måste du finna ett sätt att säga förlåt. Jag måste lära mig att jag är inte det där tomrummet mellan mig och själv och den jag borde vara. Som en liten myra inuti en påskhare av choklad.
.
Slå sönder din påskhare, visa vem du är på insidan och glöm inte att många andra fortfarande är kvar i sina påskharar. Människor är oftast inte så farliga som de ser ut, ofta så är det bara något att gömma sig bakom.
.
Men det viktigaste är att du inte tappar bort dig i dig själv. Våga erkänna att du gjort fel, men våga ta ett steg vidare, försöka igen eller försöka något annat. Vi är inte alla bäst på allt, men något är jag säker på att du kan hitta inom dig som du tycker om och är bra på.
Myror är starka, fast de är små.
Ord
Allt det där med tentor, arbeten, grådaskig och andra tunga ord kan vi slänga i papperskorgen.
.
Jag kanske skulle ta och vara lite glad. Använda ord som sprallig, färgglad, minutiös, flexibel och fartfylld. Då blir tillvaron genast mera härlig, med spräckel av färg och form.
.
Härliga dagar! Benen springer lätt fram över det gröna, nu längre gräset som sträcker sig mot solen. Ner i det härliga blå, uppfriskande vattnet. Nämen, en solstråle kröp fram och värmde min kropp! Tack härliga solstråle, jag tycker om dig!
.
Solstrålarna lurar fram dina fräknar och någon fnittrar ibland lövverket. Det finns få saker som är så aristokratiska som att använda de rätta orden. Det kan vara en utmaning till sig själv, att använda de fina orden i vårt språk. Utveckla vår glädje istället för de andra orden.
.
Färgglad, Mönstrad, underbar, fartfylld, det är ord som gör mig glad. Hoppas du också har några favoritord. Som gör dig glad.
.
De kom hem igen
De där trevliga små killingarna är hemma från England. Det tycker vi är bra.
.
Nej, vänta nu. Har jag hunnit bli schizofren på så kort tid.
.
De där trevliga små killingarna är hemma från England. Det tycker JAG är bra.
.
De här filurerna. De är bra. Punkt. Med stor bokstav.
.
Såja, nu är vi nöjda med inlägget! :)
Du är bra
Du är bra-dagen. Alla borde vi ge mera komplimanger till varandra! Bli lite bättre på det! Jag älskar att ge komplimanger. Men det händer för sällan. Att se ditt leende och känna din glädje ända bort till mig.
Att se hur snygg du är och vad dina kläder också är så fina. Men mest av allt gillar jag ditt leende, dina ögon som glittrar och de där små rynkorna du får på näsan.
Känn den härliga vårluften i näsan och hur den biter i kinderna. Ännu lite till, sen är värmen här.
Du är så duktig, och så bra. Du behöver få någonting gjort, och du gör det! Du jobbar på. Du går framåt! Jag tycker om att bara vara vid din sida, även om du är upptagen. Att se din koncentrerade blick och hur du försöker förstå ditt problem. Med lite arbete, så går det så småningom!
Grattis, du är min vän. Jag tycker om dig, precis som du är. Alla har vi våra fel och brister, men varför ska vi fokusera på dem? Tänk på något bra som du har gjort idag! För det har du och du är bra. Fett bra.
Det är för att du är du som jag tycker om dig. Det där härliga leendet med rynkan på näsan är bara det lilla extra. Det som gör mig lite extra glad. Så lev idag och va bra! För du är bra, duktig och helt enkelt bäst på det du gör. Ingen annan gör det så bra som du.
Ha en bra dag!
Att se hur snygg du är och vad dina kläder också är så fina. Men mest av allt gillar jag ditt leende, dina ögon som glittrar och de där små rynkorna du får på näsan.
Känn den härliga vårluften i näsan och hur den biter i kinderna. Ännu lite till, sen är värmen här.
Du är så duktig, och så bra. Du behöver få någonting gjort, och du gör det! Du jobbar på. Du går framåt! Jag tycker om att bara vara vid din sida, även om du är upptagen. Att se din koncentrerade blick och hur du försöker förstå ditt problem. Med lite arbete, så går det så småningom!
Grattis, du är min vän. Jag tycker om dig, precis som du är. Alla har vi våra fel och brister, men varför ska vi fokusera på dem? Tänk på något bra som du har gjort idag! För det har du och du är bra. Fett bra.
Det är för att du är du som jag tycker om dig. Det där härliga leendet med rynkan på näsan är bara det lilla extra. Det som gör mig lite extra glad. Så lev idag och va bra! För du är bra, duktig och helt enkelt bäst på det du gör. Ingen annan gör det så bra som du.
Ha en bra dag!
Hemma i Bergslagen
I bergslagens skogar så kan jag skriva. Att äntligen vara på den plats där jag lekt i skogen, klättrat i träden och tillbringat många soliga och molniga eftermiddagar. En plats där orden flyter, där tanken kommer och där fingrarna bara rör sig fram över tangenterna.
Den plats dit jag har kommit åtminstone för en stund. Jag återvänder inte till Frankrike. Bergslagens skogar vill ha mig kvar lite längre. Hemmet ska få omfamna mig ännu några veckor. Sin alldeles egna mamma i närheten. En plats att bara vara, det är detta ställe.
Ett ställe att få kramas och skratta, och bråka lite grann. Så mycket man vill. Nu slappnar jag av. Lite.
Den plats dit jag har kommit åtminstone för en stund. Jag återvänder inte till Frankrike. Bergslagens skogar vill ha mig kvar lite längre. Hemmet ska få omfamna mig ännu några veckor. Sin alldeles egna mamma i närheten. En plats att bara vara, det är detta ställe.
Ett ställe att få kramas och skratta, och bråka lite grann. Så mycket man vill. Nu slappnar jag av. Lite.
Sista lövet
Vad har du kvar att göra innan sista lövet faller från trädet?
Rom 8:11-20
Rom 8:11-20
Dagens I-Landsproblem: Inget liv
Hatar mitt jobb. Finns inget kul på TV längre. Har du hört det förut?
Jag gick där på gatan. Höstlöven i sina fina färger. Bredvid vattnet. Härlig kvällspromenad.
Innanför fönstret hänger två stora glaskronor ovanför köksbordet, bredvid ser jag en glastrappa. Rikt inrett. I nästa rum ser jag två huvuden fastklistrade framför TV-rutan. Fin TV, jodå.
En tjej som stannar hos mig den här veckan. Hon jobbar hela långa dagarna, när hon kommer tillbaka till lägenheten så gör hon sig i ordning och lägger sig i sängen. För att titta på film i några timmar. Jag såg hennes resväska när den var öppen en gång, det var mer än hälften filmer.
Jag måste ju ändå fråga frågan. Varför jobbar människor hela långa dagar, köper dyra saker, och sitter sedan resten av sin lediga tid i TV-soffan. Jobb, TV, jobb, TV. Inte jättespännande måste jag säga.
Vad har ni för liv? Vad kan man göra de där timmarna istället för att sitta vid TV:n? Jodu, jag ska säga dig att den finns en hel del kreativt man kan göra. Till att börja med kan man ju åtminstone göra något kreativt. Måla en tavla, virka, sticka, om man inte kan så lär man sig! Man lär sig i varje fall inte av att titta på TV.
Sen om man verkligen inte kan slita sig från TV:n så kan man ju alltid göra något samtidigt. Sticka, virka, rita, funkar jättebra. Det är trevligt, man kan göra något trevligt. Kom igen människor, vakna upp!
Jag gick där på gatan. Höstlöven i sina fina färger. Bredvid vattnet. Härlig kvällspromenad.
Innanför fönstret hänger två stora glaskronor ovanför köksbordet, bredvid ser jag en glastrappa. Rikt inrett. I nästa rum ser jag två huvuden fastklistrade framför TV-rutan. Fin TV, jodå.
En tjej som stannar hos mig den här veckan. Hon jobbar hela långa dagarna, när hon kommer tillbaka till lägenheten så gör hon sig i ordning och lägger sig i sängen. För att titta på film i några timmar. Jag såg hennes resväska när den var öppen en gång, det var mer än hälften filmer.
Jag måste ju ändå fråga frågan. Varför jobbar människor hela långa dagar, köper dyra saker, och sitter sedan resten av sin lediga tid i TV-soffan. Jobb, TV, jobb, TV. Inte jättespännande måste jag säga.
Vad har ni för liv? Vad kan man göra de där timmarna istället för att sitta vid TV:n? Jodu, jag ska säga dig att den finns en hel del kreativt man kan göra. Till att börja med kan man ju åtminstone göra något kreativt. Måla en tavla, virka, sticka, om man inte kan så lär man sig! Man lär sig i varje fall inte av att titta på TV.
Sen om man verkligen inte kan slita sig från TV:n så kan man ju alltid göra något samtidigt. Sticka, virka, rita, funkar jättebra. Det är trevligt, man kan göra något trevligt. Kom igen människor, vakna upp!
RTB
Kanske ni inte tror på Gud.
Helgen 4-6 Juni ska vi ungdomar anordna en mötesserie. Det är olika ungdomar nästan varje möte som ska tala. Temat är "Mer än..." och vi talar om Gud.
Jag ska ha ett möte, jag har själv aldrig haft något sådant förut, jag har aldrig talat om Gud framför människor. Mitt möte ska heta "Mer än vilja" och ikväll har jag suttit och skrivit det med Felicia som skrivit på sitt. Jag blir så inspirerad av att skriva, att läsa en text och ta fram det lilla extra, att lägga till min egen erfarenhet och att få tala om det för andra.
Att höra Felicias var också så inspirerande, att höra på varandras, se vad vi hade tänkt och alltihop. Jag är så otroligt glad och måste bara få dela med mig av det.
Visst kommer det att bli nervöst, men ändå, det räknas bort. Att få tala om vad Gud har gjort i mitt liv är otroligt. Tror ni mig inte så får ni väl komma och lyssna själva. Det är en utmaning.
Helgen 4-6 Juni ska vi ungdomar anordna en mötesserie. Det är olika ungdomar nästan varje möte som ska tala. Temat är "Mer än..." och vi talar om Gud.
Jag ska ha ett möte, jag har själv aldrig haft något sådant förut, jag har aldrig talat om Gud framför människor. Mitt möte ska heta "Mer än vilja" och ikväll har jag suttit och skrivit det med Felicia som skrivit på sitt. Jag blir så inspirerad av att skriva, att läsa en text och ta fram det lilla extra, att lägga till min egen erfarenhet och att få tala om det för andra.
Att höra Felicias var också så inspirerande, att höra på varandras, se vad vi hade tänkt och alltihop. Jag är så otroligt glad och måste bara få dela med mig av det.
Visst kommer det att bli nervöst, men ändå, det räknas bort. Att få tala om vad Gud har gjort i mitt liv är otroligt. Tror ni mig inte så får ni väl komma och lyssna själva. Det är en utmaning.
Minnen och framåt
Tänk en värld där man inte kan flyga.
Tänk då skulle vi kanske åkt tåg till Spanien.
Tiden går så fort, det var ett och ett halvt år sen vi var i Spanien. Alla har förändrats och allting har förändrats. Men det finns mer som kan förändras. Världen förändras, vi vet inte till vad. Men vi måste kunna tänka mer öppet, vi borde inte döma saker före vi ens har gett dem en chans.
Tänk om alla flyg skulle stanna permanent. Tänk om Internet skulle sluta fungera. Tänk om elen skulle försvinna för hela världen.
Vi vet inte vad som kommer hända. Orkan efter orkan. Tsunami efter tsunami. Jordbävning efter jordbävning. Vulkanutbrott. Var är vi på väg?
Det är värt att tänka på. Det är värt att bestämma sig var man står. Det är värt att bestämma sig vad man tror på.
TV om 2001
Helt otroligt ofattbart. Jag har sett flera tv-program om det, men ändå, man kan aldrig riktigt förstå det men ändå blir man så rörd.
11 september 2001, det var säkert många mer som såg på tv4 ikväll. Det handlade om två poliser som blev fastklämda under world trade center. En sådan kamp, sådant mod de hade med sig hela tiden. Detta är ändå bara iscensatt och av skådespelare, men tänk hur det var på riktigt. (SPOILER) Dessa två poliser klarade sig i slutet. Men jag vet att det bara är på film, och det var säkert många, många som låg och väntade utan att bli räddade. 20 st blev räddade och det var ca 2900 som dog. Ofattbart.
Känslorna som väcks när detta visas, det är inte bara en film, för det hände faktiskt på riktigt. Jag minns den dagen, visst var jag liten, men jag minns.
Vad står det i historieböckerna om 200 år? Ännu ett krig? Finns känslorna fortfarande kvar?
En annan fråga är om världen ens kommer finnas då, när man nu ser på alla naturkatastrofer som sker alltmer ofta. Tsunami i Thailand, jordbävning i Haiti, jordbävning i Chile, för att bara nämna några. Kommer vi ens finnas kvar?
Alla borde ställa sig frågan om hur vi egentligen tror, för jag tror att sådana val är viktiga. Man vet aldrig när något händer.
Man kan inte gå omkring och vara orolig hela tiden, det är inte det jag säger, men man borde åtminstone ställa frågan till sig själv, och ha en åsikt. Inte för att jag säger det, men för var och en själv.
11 september 2001, det var säkert många mer som såg på tv4 ikväll. Det handlade om två poliser som blev fastklämda under world trade center. En sådan kamp, sådant mod de hade med sig hela tiden. Detta är ändå bara iscensatt och av skådespelare, men tänk hur det var på riktigt. (SPOILER) Dessa två poliser klarade sig i slutet. Men jag vet att det bara är på film, och det var säkert många, många som låg och väntade utan att bli räddade. 20 st blev räddade och det var ca 2900 som dog. Ofattbart.
Känslorna som väcks när detta visas, det är inte bara en film, för det hände faktiskt på riktigt. Jag minns den dagen, visst var jag liten, men jag minns.
Vad står det i historieböckerna om 200 år? Ännu ett krig? Finns känslorna fortfarande kvar?
En annan fråga är om världen ens kommer finnas då, när man nu ser på alla naturkatastrofer som sker alltmer ofta. Tsunami i Thailand, jordbävning i Haiti, jordbävning i Chile, för att bara nämna några. Kommer vi ens finnas kvar?
Alla borde ställa sig frågan om hur vi egentligen tror, för jag tror att sådana val är viktiga. Man vet aldrig när något händer.
Man kan inte gå omkring och vara orolig hela tiden, det är inte det jag säger, men man borde åtminstone ställa frågan till sig själv, och ha en åsikt. Inte för att jag säger det, men för var och en själv.
Var femte svensk
Jag läste en artikel om svenskar och religion här av Anders Haag. Jag vill inte att folk ska tycka illa om mig bara för jag tror på Gud, så ge det bara en chans och läs till slutet. Artikeln avslutas med detta:
"Den grundhållningen liknar faktiskt den nya gudssynen som håller på att växa fram. Gud är ingenting som är skarpt åtskild från människan, utan är snarare inneboende i människan och naturen. Det heliga är inte ”Gud” i himmelen, utan individen och hennes livsmiljö. På så sätt skulle man konstigt nog kunna se Sverige som ett föregångsland på andlighetens område."
Han som skrev verkade inte vara kristen, jag vet inte alls vad han tror på, men ändå så skriver han detta i slutet av sin artikel, som egentligen kan passa in på vem som helsts tro om Gud. Men det sättet som jag tror passar faktiskt in på detta som han skriver. Kristna behöver inte vara konstiga. Visst finns det gamla gubbar och gummor som går till kyrkan och egentligen bara går dit och somnar, men det kan också vara något verkligt i en människas liv. Alla är inte som andra tror. Jag tror att Gud är i varje människas hjärta om man vill ha honom där.
Haag skriver att svenskar är väldigt oreligiösa men har ändå en bild av Gud. Sluttexten är skriven om de som inte är kristna, men jag håller med om den, fastän jag tror jag på Gud.
Detta är mina tankar, du får tro det du tror och jag tycker det är viktigt med respekt för varandras olika livsbilder.
"Den grundhållningen liknar faktiskt den nya gudssynen som håller på att växa fram. Gud är ingenting som är skarpt åtskild från människan, utan är snarare inneboende i människan och naturen. Det heliga är inte ”Gud” i himmelen, utan individen och hennes livsmiljö. På så sätt skulle man konstigt nog kunna se Sverige som ett föregångsland på andlighetens område."
Han som skrev verkade inte vara kristen, jag vet inte alls vad han tror på, men ändå så skriver han detta i slutet av sin artikel, som egentligen kan passa in på vem som helsts tro om Gud. Men det sättet som jag tror passar faktiskt in på detta som han skriver. Kristna behöver inte vara konstiga. Visst finns det gamla gubbar och gummor som går till kyrkan och egentligen bara går dit och somnar, men det kan också vara något verkligt i en människas liv. Alla är inte som andra tror. Jag tror att Gud är i varje människas hjärta om man vill ha honom där.
Haag skriver att svenskar är väldigt oreligiösa men har ändå en bild av Gud. Sluttexten är skriven om de som inte är kristna, men jag håller med om den, fastän jag tror jag på Gud.
Detta är mina tankar, du får tro det du tror och jag tycker det är viktigt med respekt för varandras olika livsbilder.
