kristalina's

.

På natten vred hon och vände på sig, somnade och vaknade om igen. Vatten i flaskan och näsdukar bredvid. Hon planerade att så fort klockan blev tillräckligt skulle hon sticka till affären, om kroppen orkade för att köpa sig en kur. C-vitamin, det behövde hon bestämt, i massor. Det här eländet skulle minsann inte ta kol på henne. Hon funderade på vad som skulle bli bäst. Echinacea hade hon hört talas om var bra, och apelsiner förstås, naturligt, sånt är bra. Juice kunde också vara en bra grej. Men apelsiner det var minsann bäst, det skulle hon köpa mycket utav. Frukost, lunch och kvällsmat. Absolut. Annat också förstås, men apelsiner hela dagen, det skulle hjälpa henne ur denna kluriga situation.

.

Klockan blev halv fyra, men affärn öppnar inte förns vid sju, så än skulle hon försöka sova lite till. Ta lite vatten, vrida på sig tvåhundra gånger till, sen skulle det vara dags. Då, när klockan äntligen skulle slå sju, då skulle hon gå upp.

.

Efter vad som kändes som en evighet vaknade hon, och undrade var mobilen var. Om den var uppe på fönsterbrädan så skulle hon behöva sträcka sig, så hon tittade på golvet först. Där låg den, och spänt kisade hon för att se vad klockan visade. Klockan hade hunnit bli halv åtta. Lite ork hade hon i kroppen, så hon drog sig upp, tog på sig lite kläder och gick iväg till affärn. Det låg ett nytt snötäcke utomhus, alldeles vitt.

.

På konsum gick hon raka vägen till apelsinerna som till hennes glädje var halva priset. Finemang, mumlade hon för sig själv och fyllde en hel påse ända till bristningsgränsen. C-vitamin och juice tippade hon också ner i korgen och drog sig sedan till kassan. Den snygga konsumkillen som satt i kassan såg ungefär lika nyvaken ut som hon när hon lassade sina 3,625 kilo apelsiner upp på rullbandet.

.

Väl hemma skalade hon ett par stycken och slukade dem, tog sig ett glas juice och drog sig sedan till sängen för att plugga. Hon buffade upp kuddarna till ett skönt ryggstöd och tog boken och papprena och bonade in sig med en filt. Efter femton minuter var ögonlocken så tunga så hon stängde dem och vips så slocknade hon och lät c-vitaminen börja kämpa mot de ondskefulla förkylningsbakterierna.

.