kristalina's

Jag känner dig. Efter fem månader borde det vara sant. Det är sanningen, men är det sant?

Mamman i min värdfamilj sa detta till mig idag:
-Jag känner dig.

Efter att ha setts så gott som varje dag i fem månader så borde det vara sant. Men vet du verkligen mina innersta tankar? Har du sett mitt verkliga jag? Det känns inte som det.

Ändå säger du att du känner mig, men jag vet att det inte är sant. Men du känner något av mig, du känner den jag är just nu, även om jag inte vill vara den jag är just nu.

Det är sant, det är inte alltid positivt, men det är också svårt. Det är sant.

(Där bröt jag mitt löfte om bara positiva blogginlägg i framtiden). Sorry.