Rostad
Maten är sen. Kön slingrar sig långt bak. En mage kurrar. Bestickens rytmiska klankande mot metall och tallrikar ringer i öronen.
-"Var är maten?".
-"Den kommer snart".
Grönsakerna och brödet finns framme men det är den varma maten som alla väntar på. Min mage har slurkat i sig två glassar under eftermiddagen och ber därför bara snällt efter några mackor. Efter att de varit i rosten så står jag lugnt och smörar på min macka. Då utbrister Katja:
-"Nu tror alla att det är jag som är seg!".
Det behövs förståelse för Katja för att förstå detta, men jag skrattade hejdlöst alldeles för länge. Den här gången var det faktiskt inte hennes fel, det var inte hon som var seg.
Kommentarer
Trackback
