Livboj

Trycket ökar. Det svullnar upp.

Människor har gått förbi. Kameran har klickat. Sedan står vännen där.
-"Jag tror inte du vill sova sådär hela natten".

Vi seglar fram på havet, fram genom skärgården, omringad av ett svart djup. Ensam skulle jag inte vara stark. Orden rinner fram, vinden blåser in under jackan. Där sitter vi, fyra stycken, längst fram på båten. Då och då hörs det:
-"Niklas, kan du komma och styra lite grann!".

Solen steker på. Stenar hoppar på vattnet. Livet är här nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0