Hungrig

Mamma jag är hungrig. Mamma jag är trött.

En dag så tar man steget ut i den stora farliga världen.

Det är så man säger. Men egentligen, så undrar jag plötsligt bara vad jag ska göra i livet. Jag har aldrig lärt mig att bestämma mig för saker själv, det är snarare skolan som har avvänjt mig från det. Jag är trygg, föräldrarna har redan bestämt skola, lärarna har redan bestämt vad jag ska göra i skolan. Det är bara att köra på autopilot och göra allt som jag måste, lära mig det jag behöver veta.

Sen står jag där. Tolv år senare. En hatt på huvudet som liknar en seglarmössa. Finklädd.
-"Vad ska du göra nu?"
-"Vad är dina planer för framtiden?"
Allra störst risk är det väl att du inte har en blekaste aning. För plötsligt så är det inte bestämt var du ska längre. Det finns för många möjligheter och ingen har lärt dig vad du ska göra nu. Man är duktig om man pluggar vidare. Jag kan plugga vidare. Men var, vad och när?

Samhället bygger upp en duktig människa. Som inte kan göra några beslut själv. Därför blir konsekvensen oftast att man har en fin vit mössa på huvudet, efter firandet så kryper man längre in i hemmets lugna vrå, hos föräldrar, och fortsätter att fundera vad som ska hända nu. Plötsligt så har det gått några år och så är man gammal.

Vi behöver inse att verkligheten är här och hinna förbereda oss på vad som väntar runt hörnet. Det är vi som bestämmer vad som finns där, men om vi inte bestämmer oss i förväg, så finns det inte särskilt mycket där överhuvudtaget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0