Varm och kall
På vandringen till slottet känner jag kylan tränga sig in, det är kallare idag än igår.
Solen skiner, idag är den dag jag inte trodde fanns, det är precis rätt temperatur på trappen utanför mitt rum. Jag och Ermias sitter och snackar, om allt och ingenting. Knasiga småtjejer och gångna tider. Människor går förbi, men alla är de upptagna med annat. Man känner verkligen av hur alla lever i sina egna världar, hur alla är upptagna med sitt, inte ser möjligheterna i det runtomkring dem. Men jag gör likadant. Vi är alla blinda.
-"Vill du höra något kul?"
Kittel, kittel.
Man måste lära sig acceptera att man inte kan vara bäst på allt. Ändå är det svårt varje gång man inser att någon annan är bättre än en själv på något specifikt. Jag undrar varför det är så svårt, gång efter gång, varför man aldrig riktigt lär sig. Men fönstret blir renare.
Huvudvärken trycker på. Frossan kyler in i märgen. Filten är upp över hakan. Men det är något speciellt att få känna sig krasslig i några timmar, sedan efteråt, är verkligheten så mycket verkligare, så mycket mer njutbar. Filmen. Den var absolut riktigt superbra. Jag menar det.
Haha "vill du höra något kul" ? ;p hade det faktiskt riktigt trevligt igår, va så skönt att bara stanna upp och ta en paus ifrån omvärlden, sen bara ta de lugnt! :)
