Ett steg närmare
Tankarna går fram mycket saktare. Det känns som det är ett stort tjock filter mellan mig och världen. Mitt huvud känns uppblåst. Jag ser alla andra runt omkring mig, men undrar om de verkligen är där. Dimman ligger tjock omkring mig. Molnen ser ut att vara ett tak, där det inte finns något på andra sidan. Vi är instängda nu, ingen kommer komma ut.
Jag kan i varje fall le åt småstunder. Att se någon man inte sett på länge. Att få åka härifrån imorgon. Att se en annan plats. Att le åt småsaker, som man har saknat. Att få krama sin mamma. Att bara ligga i soffan och se på TV, att inte göra något vettigt med tiden.
Det är jag glad för. Tills dess ska jag sova. Eller åtminstone inte vara vaken.
Jag kan i varje fall le åt småstunder. Att se någon man inte sett på länge. Att få åka härifrån imorgon. Att se en annan plats. Att le åt småsaker, som man har saknat. Att få krama sin mamma. Att bara ligga i soffan och se på TV, att inte göra något vettigt med tiden.
Det är jag glad för. Tills dess ska jag sova. Eller åtminstone inte vara vaken.
Kommentarer
Trackback
