Ett sinne

För att vara bäst i dagens samhälle så krävs det att man inte är frisk. Dagens geni har inte balanserade liv. Människan tar fram idrottare som oavbrutet ifrågasätts, tar reda på om de fuskat, det är inte mänskligt. Tidningarnas framsidor läser:
"Är hon man eller kvinna?"
Gränserna suddas ut allt mer och man går allt längre, bara för att man ska kunna vara bäst. Vi fortsätter sträva efter att vara bäst. Vi har så svårt för att lära oss att det är bättre att inte vara bäst. Det är bättre att vara sämre.

Nobelpristagare ägnar sina hela liv till sitt intresse, de driver sig själva till psykiska svårigheter.

Vi måste lära oss acceptans. Det är vårt problem, att acceptera, inte skylla på någon annan, inte döma, utan kunna lära oss av våra misstag. Vi behöver inte vara bäst, vi är som vi är, och ingen är som någon annan. Ändå fortsätter vi att jämföra oss med alla andra. Ingen är som någon annan, vi gör det vi tycker om, allt går inte precis som vi vill att det gör, men ändå går allt bra. Acceptera och njut av det du har, för det kunde ha varit bättre.

Jag vet inte allt, men någonting vet jag.

Jag är unik.
Du är unik.
Han är unik.
Hon är unik.

Därför gillar jag att titta på människor. Allas universum är olika.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0