en meter
Jag satt på bussen och nynnade lite grann.
-"Varför är du så glad?"
Utan att jag hade märkt det så hade glädjen börjat sprida sig i kroppen. Det kittlades i fingrarna och benen ville hoppa. Jag tittade spänt ut genom fönstret, om jag hade hunnit så skulle jag räknat varje meter. Snart, om några minuter skulle jag vara på ekebyholm. Inte bara jag, utan många andra också! Efter en lång härlig sommar skulle jag få träffa alla igen. Skulle det vara många nya ansikten? Hur skulle alla ha förändrats?
Bärandes på några saker uppifrån vinden så såg jag en bil köra förbi. Där vinkade några febrilt åt mig. Första ansiktet, vem hörde det till? Efter en sekunds tänkande insåg jag att det var Linus mamma. Strax kom en Linus utskuttande. På en gång började han bära upp saker till sitt nya rum. Där var också Oona, hans lillasyster.
-"Ska Oona också gå här, det kommer bli riktigt kul!"
Kram här, kram där. Nya frisyrer, nya uttryck, några nyanser mörkare hy, en hel sommar ifrån varandra, alla pladdrar på om vad som hänt och inte hänt.
-"Vem är det där?"
Om några månader kommer vi känna alla personerna mycket bättre, de nya ansiktena kommer man ha många minnen till, skratt och galenskaper. Vi kommer koppla dem till så mycket, men vad återstår att se.
- "ANNAAAAAAAA!!"
-"KRISTALIIIINA!!"
Fler gamla vänner kramas, som om man kramade livet ur dem. Livet blev kvar, och förhoppningsvis kom det inte ut några gaser. Jag försökte att inte krama för hårt runt magen.
Alla dessa känslor gör en glad, ikväll är jag glad och väldigt trött.
Nu återstår att se, vems förväntningar går i uppfyllelse, hur utspelar sig året? Vad blir hur och vem försvinner.
