kristalina's

Jag älskar mitt liv, men inte alltid.

Ikväll skrattar jag, livet kan vara så konstigt ibland.

Jag springer efter frisbeen, sträcker ut handen, BOOM, någon annan tog den.

Spenatpajen står på en tallrik i ugnen. Jag tar några pappershanddukar och avlägsnar försiktigt pajen från ugnen. Försiktigt sticker jag gaffeln i pajen för att se om den är klar.
-"Frusen i mitten och bränd ovanpå, PERFEKT!"
Jag sträcker ut handen för att bära tallriken med paj till bordet.
-"AAAAAAAAAAJJJJJJJJHHHHHHHHH"
Fingrarna är i kranen av rinnande kallt vatten. 20 minuter senare:
-"Det känns lite bättre nu."

Att spela beachvolleyboll, det låter som en riktigt bra idé!
Husfar är inte här, men Anna har blivit lämnad med telefonen och EN nyckel.
-"Husmor, har du nyckeln till bollskåpet?"
-"Jag har en nyckel, men jag är inte säker på om den går dit."
Jag och Oona springer iväg för att testa. Jag för in nyckeln i låset och vrider om, men jag hinner inte så långt, för den vrids inte om. Nyckeln passar inte.
-"Hallå? Är det någon hemma?"
-"Gympaläraren verkar inte vara hemma, nej, då kan inte hon låsa upp heller."
Vi springer iväg till Viviannes hus.
-"Vivianne?"
-"Vivianne är inte hemma, hon springer tjejmilen i Stockholm, och tyvärr, jag vet inte var hennes nycklar finns."
-"Ska vi fråga rektorn?"
-"Nej, jag vill helst av allt undvika att fråga rektorn, hon kommer säkert säga nej ändå."
-"Tror du skolsköterskan har nyckel?"
-"Eva? Har du nyckel till skolan?"
-"Ja, men jag vet inte om den går till skåpen."
-"JAAAAAA!!"
Väl inne i gympasalen så letar vi febrilt i alla gömmor och vrår, för nyckeln går inte till bollskåpet, men förgäves, inga bollar här. Däremot så står två män och spelar badminton.
-"Har ni händelsevis några nycklar till skåpen?"
-"Nej, tyvärr."
Efter ännu lite letande så ger vi upp och går mot dörren. Där, alldeles bredvid dörren, ligger en väska. Dragkedjan är öppnad. Man kan se in i väskan. Jag tror knappt mina ögon, men där ligger en volleyboll! Jag kollar på de som spelar badminton, och sedan tillbaka på väskan.
-"Ursäkta, kan vi få låna eran volleyboll?"
-"Ja, det går bra!"
-"JAAAAAAAAA!"
När vi sedan går för att hämta Peter och Linus så ska Linus skjutsa några till Rimbo. SUCK. Vi går ut till planen ändå och börjar fundera på om vi kan fråga någon annan. Vi kommer överens om Dennis och går sedan för att kasta sten på hans fönster. Fönstret står öppet och Dennis kommer glatt ner. Det är bara det att under armen har han en boll, en riktig beachvolleyboll.

Vinden blåser i håret, jag sitter på en kudde, på pakethållaren, trampandet sköter han där fram. Han snackar om något konstigt också, vad har jag inte riktigt koll på. Det har börjat bli lite mörkt, över sjön ser jag ett hus med tända ljus. Ibland så är livet helt enkelt härligt.

Jag ler, och hoppas att många andra också gör det.