Berg
Jag lägger mig ner i snön. Jag känner hjärtat bulta, inte bara det, jag till och med hör själva hjärtat. Jag tittar upp mot ett träd som hänger över mig, alldeles täckt med snö. Drar av mig mössan och halsduken. Jag andas tungt.
Ett gäng ska gå ut och gå på ett berg. Åka snowboard ner för backen sen. Jag har inte varit där på flera år, så jag tänker att det är dags att hänga med. Dessutom har jag latat mig så mycket de senaste dagarna så det skulle vara bra för mig. Få lite frisk luft och njuta av snön. Efter kyrkan är det bråttom att hitta kläder och göra mackor, vi ska äta uppe på toppen.
Väl i bilen sitter jag förväntansfull. Snowboardarna ligger ända upp till taket mellan sätena. Jag har inte åkt något på hela året.
När vi nästan är framme måste tre stycken hoppa ut och putta på bilen. Jag inser att jag har vantarna i bilen lite försent. Istäcket på baksidan av bilen är ganska kallt. Efter lite om och men kommer bilen i alla fall upp för backen och vi kan åka sista biten.
Efter en stunds vandring inser jag, att det var här jag gick för några år sen, uppför backen, på sommaren. Den gången tyckte jag det var jobbigt, och insåg att det skulle bli ännu jobbigare nu när det var snö upp till knäna. Så vi gick, kånkandes på våra snowboardar och matsäcken på ryggen.
Det är jobbigt så jag blir andfådd redan innan vi kommit till backens början.
Jag går, jag kämpar, jag är så andfådd som jag tror jag aldrig varit förut. Hjärtat bultar, svetten rinner. Att det är minus 20 ute känns absolut inte. Jag är hur varm som helst.
-"Jag..behöver.... en paus.
-"Vi är snart halvvägs, vi stannar däruppe, där vid granen som du ser.
Jaha, en gran, okej, för det är inte fullt av granar överallt. Men jag tror mig veta vilken han menar, när han sedan springer i förväg. Jag har inte så otroligt dålig kondition, det var faktiskt riktigt jobbigt, men jag tror Stefan har superkrafter. Man kan inte klara springa i den där backen med tjocka kläder, snowboard och mycket snö. Det går bara inte.
När vi till slut kommer fram till stoppet lägger jag mig ner på marken för att ta igen mig. Sedan kämpar vi vidare och vidare och vidare. Efter några timmar når vi toppen. Där stannar vi och äter. Det är otroligt kallt eftersom det blåser mer häruppe och svetten kyler ner sig. Så vi bestämmer oss för att "bara" åka ner den biten vi gick upp. Inte ner på baksidan och sen upp igen.
Jag spänner sedan på mig bindningarna. Sväng lite, sväng lite, undvik trädet. Härligt med lössnö!
Efter några minuter är jag nedanför backen, och tycker att det där gick alldeles för snabbt. Några minuters åkning fick jag för allt det där kämpandet.
Men någon gång på några år, det var ändå värt det. För fin utsikt och bra motion.
Ett gäng ska gå ut och gå på ett berg. Åka snowboard ner för backen sen. Jag har inte varit där på flera år, så jag tänker att det är dags att hänga med. Dessutom har jag latat mig så mycket de senaste dagarna så det skulle vara bra för mig. Få lite frisk luft och njuta av snön. Efter kyrkan är det bråttom att hitta kläder och göra mackor, vi ska äta uppe på toppen.
Väl i bilen sitter jag förväntansfull. Snowboardarna ligger ända upp till taket mellan sätena. Jag har inte åkt något på hela året.
När vi nästan är framme måste tre stycken hoppa ut och putta på bilen. Jag inser att jag har vantarna i bilen lite försent. Istäcket på baksidan av bilen är ganska kallt. Efter lite om och men kommer bilen i alla fall upp för backen och vi kan åka sista biten.
Efter en stunds vandring inser jag, att det var här jag gick för några år sen, uppför backen, på sommaren. Den gången tyckte jag det var jobbigt, och insåg att det skulle bli ännu jobbigare nu när det var snö upp till knäna. Så vi gick, kånkandes på våra snowboardar och matsäcken på ryggen.
Det är jobbigt så jag blir andfådd redan innan vi kommit till backens början.
Jag går, jag kämpar, jag är så andfådd som jag tror jag aldrig varit förut. Hjärtat bultar, svetten rinner. Att det är minus 20 ute känns absolut inte. Jag är hur varm som helst.
-"Jag..behöver.... en paus.
-"Vi är snart halvvägs, vi stannar däruppe, där vid granen som du ser.
Jaha, en gran, okej, för det är inte fullt av granar överallt. Men jag tror mig veta vilken han menar, när han sedan springer i förväg. Jag har inte så otroligt dålig kondition, det var faktiskt riktigt jobbigt, men jag tror Stefan har superkrafter. Man kan inte klara springa i den där backen med tjocka kläder, snowboard och mycket snö. Det går bara inte.
När vi till slut kommer fram till stoppet lägger jag mig ner på marken för att ta igen mig. Sedan kämpar vi vidare och vidare och vidare. Efter några timmar når vi toppen. Där stannar vi och äter. Det är otroligt kallt eftersom det blåser mer häruppe och svetten kyler ner sig. Så vi bestämmer oss för att "bara" åka ner den biten vi gick upp. Inte ner på baksidan och sen upp igen.
Jag spänner sedan på mig bindningarna. Sväng lite, sväng lite, undvik trädet. Härligt med lössnö!
Efter några minuter är jag nedanför backen, och tycker att det där gick alldeles för snabbt. Några minuters åkning fick jag för allt det där kämpandet.
Men någon gång på några år, det var ändå värt det. För fin utsikt och bra motion.
Lillkusin
Gulligaste lillkusin med sämst mobilkamera
Min jacka blev din kappa, min mössa gjorde dig bara ännu gulligare.
Min jacka blev din kappa, min mössa gjorde dig bara ännu gulligare.
Den platsen
Nu ligger jag här, i det praktiskt taget tomma rummet som min bror har lämnat efter sig.
Jag har fått mitt gamla rum tillbaka, fast det är inte längre mitt gamla rum.
Väggarna är tomma, men värmen är kvar.
Lakanen känns som de bara känns när de är nytvättade hemma.
Jag har på mig brorsans fulaste tröja, den som han lämnade kvar när han flyttade hemifrån.
Jag är hemma, och det känns underbart.
Jag har fått mitt gamla rum tillbaka, fast det är inte längre mitt gamla rum.
Väggarna är tomma, men värmen är kvar.
Lakanen känns som de bara känns när de är nytvättade hemma.
Jag har på mig brorsans fulaste tröja, den som han lämnade kvar när han flyttade hemifrån.
Jag är hemma, och det känns underbart.
Lördag lunch
I helgen har det blivit mycket mat. Men det är inte över ännu. En måltid kvar. Detta var gårdagens lunch. Sju spenatpajer, Sju skålar bulgursallad, 45 frallor samt fem morotskakor.
Mycket jobb och slit, men absolut värt det för alla glada ansikten och uppskattning som jag sedan fick.
-"Kan jag få receptet?"
Ett sätt att tacka för maten, visa att man verkligen tyckte om det, även om man sen aldrig får receptet.
Det händer att jag umgås med människor, men känner att precis detta har hänt förut. Jag blir trött på allas dåliga humor, deras problem, hur man gör småsaker till så stora saker och gör det om och om igen. Jag vill prata om saker som betyder något, lära känna folk bättre, inte bara lyssna på äcklig humor och skratta åt ett dåligt skämt.
Komedi kan vara roligt, men när det blir för mycket och absolut inte har någon mening längre, då tycker jag inte om det längre. Jag vill prata om något vettigt. Men sen har jag det problemet att jag inte vet hur jag ska leda in till ett sådant ämne. Jag har också problem.
Mycket jobb och slit, men absolut värt det för alla glada ansikten och uppskattning som jag sedan fick.
-"Kan jag få receptet?"
Ett sätt att tacka för maten, visa att man verkligen tyckte om det, även om man sen aldrig får receptet.
Det händer att jag umgås med människor, men känner att precis detta har hänt förut. Jag blir trött på allas dåliga humor, deras problem, hur man gör småsaker till så stora saker och gör det om och om igen. Jag vill prata om saker som betyder något, lära känna folk bättre, inte bara lyssna på äcklig humor och skratta åt ett dåligt skämt.
Komedi kan vara roligt, men när det blir för mycket och absolut inte har någon mening längre, då tycker jag inte om det längre. Jag vill prata om något vettigt. Men sen har jag det problemet att jag inte vet hur jag ska leda in till ett sådant ämne. Jag har också problem.
Ett ovunnet skepp
Linda gjorde en Narnia-pepparkaks-båt. Linda är cool. Linda är väldigt duktig. Linda är bra på att vara kreativ. Linda är bra kompis. Linda är bra helt enkelt!
Hon är helt otrolig. Jag tycker inte om att förlora, men denna gången måste jag erkänna att hon vann över vårt eiffeltorn. Fast egentligen så vann hon inte, för hon är som tur är inte i min släkt. Hon vann inte! Fast hennes skepp var väldigt mycket coolare än vårt eiffeltorn.
Hon är helt otrolig. Jag tycker inte om att förlora, men denna gången måste jag erkänna att hon vann över vårt eiffeltorn. Fast egentligen så vann hon inte, för hon är som tur är inte i min släkt. Hon vann inte! Fast hennes skepp var väldigt mycket coolare än vårt eiffeltorn.
Volleybollresa
Efter en hel veckas träning så har tiden äntligen kommit.
05.15 på morgonen ska vi åka. Det kommer vara en hel del trötta men peppade ansikten. I Stockholm träffar vi finnarna och åker med deras buss ner. Jag är säker på att det kommer gå i vågor. Peppade själar, mycket lek och stoj, för att sedan lugna ner sig, för att sova. För att ladda batterierna.
Vi kommer anlända till Danmark, och träffa alla andra spelare. Så kommer vi gå i kyrkan på lördag, och sedan blir det spel på eftermiddag och kväll. Sedan ännu mer spel på söndag. Pepp, pepp, pepp!
Trötta kommer vi sedan åka hem, sova över någonstans på vägen, och komma tillbaka på måndag. Det kommer vara en alldeles fullspäckad helg. Jag är så taggad!!!
05.15 på morgonen ska vi åka. Det kommer vara en hel del trötta men peppade ansikten. I Stockholm träffar vi finnarna och åker med deras buss ner. Jag är säker på att det kommer gå i vågor. Peppade själar, mycket lek och stoj, för att sedan lugna ner sig, för att sova. För att ladda batterierna.
Vi kommer anlända till Danmark, och träffa alla andra spelare. Så kommer vi gå i kyrkan på lördag, och sedan blir det spel på eftermiddag och kväll. Sedan ännu mer spel på söndag. Pepp, pepp, pepp!
Trötta kommer vi sedan åka hem, sova över någonstans på vägen, och komma tillbaka på måndag. Det kommer vara en alldeles fullspäckad helg. Jag är så taggad!!!
Ännu ett
Ibland blir det mycket tjafs med människor. Hit och dit. Man har bestämt något, så bestämmer man om. Men så visar det sig att någon inte gillar det, och så bestämmer man om. Det blir tjafs och bråk hit och dit. Ingen gillar det.
Men i slutändan, så kan det ändå bli bra. Med rätt inställning, så kan man fortsätta le, bli taggad och kämpa. Det gäller bara att inte ge upp. För då har ju allt innan dess varit i onödan.
Ta upp problem, men om det inte går precis som man vill, så får man leva med det. Fortsätta kämpa, ge sitt bästa och ändå inte ge upp!
Men i slutändan, så kan det ändå bli bra. Med rätt inställning, så kan man fortsätta le, bli taggad och kämpa. Det gäller bara att inte ge upp. För då har ju allt innan dess varit i onödan.
Ta upp problem, men om det inte går precis som man vill, så får man leva med det. Fortsätta kämpa, ge sitt bästa och ändå inte ge upp!
Serie
Citat om glädje och ilska
”Jag tror att ilska och vrede är något man väljer. Glädje och sorg tror jag är svårare att styra över. Men vrede, ilska och kärlek väljer man att uttrycka.”
Vi kan ändra vår uppfattning om människor, vi borde sluta att döma människor för det ena eller andra. Utmaningen är att se personen för den den är, inte bara för vad den gör. Se personen, tanken bakom, vad rör sig i huvudet?
Glädje och sorg, alla har dessa komponenter i livet. De går upp och ner, det kan kännas bortom all kontroll ibland. För att uppskatta gläjden krävs sorg, men i sorgen är det svårare att se.
Vrede och kärlek, kan vara något av det jobbigaste. Brustna förhållanden, ilskan som bubblar upp när någon behandlar dig som skit. Men om vi kan välja dessa, så blir världen en annan plats. Sätt dig bakom ratten, ta tag i saker, sätt dig själv i kontroll. Använd hjärta och hjärna, ta beslut.
Kanske det viktigaste av allt, för att du ska klara dig i livet. Ge inte upp. Om du sätter ett mål, så kan du klara av det, kanske tar det en minut, kanske tar det hela livet, men du kan klara det.
Jobbigt
Det är jobbigt när det är jobbigt i tre år. När man hela tiden hoppas på förbättring. Men alla beter sig likadant. Som de är i sin grupp, utan mig, och skiter i mig. Jag är sur på er. Och otroligt ledsen, för jag trodde inte det skulle bli såhär i tre år.
Men alla har det jobbigt ibland. Det mesta är underbart.
Men alla har det jobbigt ibland. Det mesta är underbart.
Tillbaka till framtiden
Nu är vi här tillbaka, på internat. Det är riktigt kul att träffa alla igen. Jag ser fram emot min sista termin på gymnasiet. OH YEAH!
Framtiden kommer snart.
Nu är den här.
Nu är nu här.
LIVE LIFE!
Lev livet fullt ut! Var inte rädd, gör saker du inte vågar, gör saker du tycker om att göra. Var inte rädd för att ta steget ut!
Framtiden kommer snart.
Nu är den här.
Nu är nu här.
LIVE LIFE!
Lev livet fullt ut! Var inte rädd, gör saker du inte vågar, gör saker du tycker om att göra. Var inte rädd för att ta steget ut!
Den publicerade
Publicerad
Vi firade nyår. Jag skrev en artikel och skickade den med en bild till tidningen. Men jag fick inget svar.
Jag vaknade av att telefonen ringde. Det var mammas jobb. Hon berättade att hennes jobbarkompisar hade snackat om någon artikel i tidningen. Hon fattade inte först, men sen såg hon.
Dom publicerade min artikel! Men mamma tog med sig tidningen till jobbet så jag kan inte se den än.
**Fast jag kikade på den från en grannes postlåda**
Jag vaknade av att telefonen ringde. Det var mammas jobb. Hon berättade att hennes jobbarkompisar hade snackat om någon artikel i tidningen. Hon fattade inte först, men sen såg hon.
Dom publicerade min artikel! Men mamma tog med sig tidningen till jobbet så jag kan inte se den än.
**Fast jag kikade på den från en grannes postlåda**
Pepparkakseiffel
Trettio personer på släktträff. Mycket energi. Pepparkakshustävling.
Detta var min, bror och kusins bidrag till släktens pepparkakshustävling. Det var ingen som vann, precis som sist, alla vann i sin egen klass. Men det fanns flera fina hus. Till exempel ett skepp, tornen i kuala lumpur, och ett riktigt hus.
Vi var inte riktigt säkra på om det skulle gå, eller om det skulle braka ihop. Men det gick bra, och det står fortfarande, en vecka senare.
Detta var min, bror och kusins bidrag till släktens pepparkakshustävling. Det var ingen som vann, precis som sist, alla vann i sin egen klass. Men det fanns flera fina hus. Till exempel ett skepp, tornen i kuala lumpur, och ett riktigt hus.
Vi var inte riktigt säkra på om det skulle gå, eller om det skulle braka ihop. Men det gick bra, och det står fortfarande, en vecka senare.
Bara för att
Bara för att det kan vara skönt att vara själv, även om man kan ha riktigt kul med andra människor. Bara för att det är skönt att andas ut mellan allt stress. Bara för att jag älskar en ganska tom kyl. Bara för att jag vill ha en dröm. Bara för att min dröm ändras ganska ofta.
Bara för att jag älskar att umgås med folk. Bara för att jag älskar att träffa nya människor, göra nya saker, helt enkelt utforska. Bara för att det finns så mycket att vara glad för, alltid.
Bara för att jag älskar snö, knarret när man går där det är kallt. Bara för att jag är glad. Bara för att det finns så mycket att vara glad för.
Bara för att jag älskar att umgås med folk. Bara för att jag älskar att träffa nya människor, göra nya saker, helt enkelt utforska. Bara för att det finns så mycket att vara glad för, alltid.
Bara för att jag älskar snö, knarret när man går där det är kallt. Bara för att jag är glad. Bara för att det finns så mycket att vara glad för.
Annorlunda nyårsfirande
Vid niotiden på torsdagskvällen samlades ett 40-tal ungdomar för att fira nyår där det bjöds det på nyårsfika och julmust. Vi samlades för att umgås och ha det trevligt. När det närmade sig tolvslaget drog vi oss ner mot den närliggande sjön, där några hade sågat upp en isvak. Först sköts det upp fyrverkerier och precis vid tolvslaget var det cirka 15 stycken som hoppade i sjön.
Foto:Kristoffer Sandström
Målet var att vara under vattnet vid tolvslaget. Spänningen höjdes och kläderna togs av någon minut i tolv. Så stod vi där med filtar runt omkring oss, beredda att hoppa ner i vattnet. När tiden var inne räknade vi ner i kör. Tio – Nio – Åtta… Vattnet glittrade i kylan och hjärtat började slå snabbare - Sju – sex – fem… Så sprang vi mot vattnet – fyra – tre – två – så hoppade vi ner i det kalla. Det gällde att doppa sig snabbt och häva sig upp på den kalla isen. Adrenalinet pumpade i kroppen och kylan tryckte på så det var stressigt att klä på sig. Mina fingrar och tår kändes som klumpar så jag bad om hjälp med att dra upp dragkedjorna på skorna. Handduken var svept runt mig och jag tryckte den mot huvudet för att torka det kalla håret och värma skallen.
Man kunde värma sig vid elden och det bildades en cirkel där folk hoppade runt, upp och ner för att värma sig. Det var tredje året i rad som denna alkoholfria tillställning anordnades. Om inget annat kommer i vägen så blir det också nästa nyår, vilket i alla fall jag ser fram emot!
Anneli med burk
Nyårsafton, huset är fullt med folk. Drycken är julmust och fanta exotisk. Jag skådar ut över våningen, människor sitter i grupper, pratar och skrattar. Plötsligt ser jag den. I Annelis hand finns en aluminiumburk, en julmust, i en burk.
Fundersam tar jag några steg emot undret. Jag pekar på burken och ser funderande på Anneli. Hon har haft med den själv. Hon har hittat den och köpt den.
Jag ser framför mig hur detta kommer att vara den nya trenden! I jul och nyår 2010 kommer julmust finnas på burk, den kommer att vara i allas händer. Det är Anneli som har startat det här. Hon ska ha äran. Grattis Anneli, du är unik!
Fundersam tar jag några steg emot undret. Jag pekar på burken och ser funderande på Anneli. Hon har haft med den själv. Hon har hittat den och köpt den.
Jag ser framför mig hur detta kommer att vara den nya trenden! I jul och nyår 2010 kommer julmust finnas på burk, den kommer att vara i allas händer. Det är Anneli som har startat det här. Hon ska ha äran. Grattis Anneli, du är unik!
Vinternatt
Natt är det nya dagen.
Kyla är den nya värmen.
Julen är förbi.
Det nya året väntar.
Löften skapas.
Löften bryts.
Vad ska jag lova?
Vad ska jag hålla?
Ett år står framför mig.
Obestämd är dess form.
Månen lyser starkare än solen.
Allt är inte som det ser ut.
Allt är synligt.
Allt är dolt.
Alla människor är olika.
Men alla är som du.
Jag har en känsla.
Du har en känsla.
Ha ett mål.
Men lev nu.
Snöstorm och fastkörda bilar
Det blåser. Det viner. Snön ligger i drivor, men fortfarande slät över dikar, backar och åkrar. Bilen körde fast. Jag längtar efter att gå ut och ta bilder, på vinterlandskapet, fastkörda bilar och tystnaden. Men nu är det mörkt, jag har ingen kamera. Jag är fast härinne i värmen. Men jag är taggad!
Klockan 01:24 på morgonen. Jag och bror hade varit på släktträff, pepparkaksbaktävling (vi gjorde eiffeltornet ... bilder måste komma senare) som senare blev filmkväll. Eftersom att praktiskt taget alla 30 hade antingen somnat eller åkt därifrån tidigare så var det tyst runtomkring. Tyst förutom den snöstormen där vinden ven och det var snö överallt utomhus och i luften.
Jag drog på mig min jacka, med varken vantar eller mössa eftersom jag bara sprungit in i bilen när vi åkte dit. Bror med bara vantar och mössa utan jacka. Så klev vi in i den kalla bilen. Jonathan vred om nyckeln och bilen startade motvilligt. Så backade han ut och gasade upp för backen. Vi kan ha varit uppe i 15km/h men saktare och saktare gick bilen. Vi fick gissa lite var vägen gick eftersom det knappt syntes då snön hade blåst och täckt den.
-"Lite till, lite till... kom igen!"
Men bilen stannade, med två meter kvar till backkrönet. Så jag fick gå ut och putta. Bilen var kall, snön var kall, och vinden var kall som blåste in under jackan. Efter en minut av tryck och gas kom Jonathan underfund med att jag kunde låna hans vantar.
Mera putt och gas. Ett. Två. Tre. Han backade lite. Kom igen, ett, två tre, PUTTA. Men den gick inte uppåt. Så vi byttes av, men det hjälpte inte. Så han backade nerför backen.
-"Vi måste gå hem".
Så vi gick. Ett steg fram, ett halvt bak, ett steg fram, ett halvt bak. Det var halt, och snön låg på. Men det var en trevlig promenad, jag fick höra en historia om en tjej som somnat 100 m från sitt hus då hon blev trött och la sig i en snödriva. Så pulsade vi oss fram, sedan över åkern för att ta en genväg. Men där var snön ännu djupare, och stigen som en gång funnits hade blåst bort. Så jag gick först, eftersom jag hade bäst skor. Snödjupet var till knähöjd som mest och anklarna som lägst. Det var en speciell syn att se drivorna på åkern, man kunde på sitt sätt se vinden. Se var den lagt sina spår.
Till slut kom vi in, snön smälte bort från håret och droppade ner på golvet framför mig. Öronen blev alldeles varma och om möjligt ännu mer röda än de varit förut. En alldeles underbar promenad.
Snön är härlig.
Snöstorm är härligt.
Klockan 01:24 på morgonen. Jag och bror hade varit på släktträff, pepparkaksbaktävling (vi gjorde eiffeltornet ... bilder måste komma senare) som senare blev filmkväll. Eftersom att praktiskt taget alla 30 hade antingen somnat eller åkt därifrån tidigare så var det tyst runtomkring. Tyst förutom den snöstormen där vinden ven och det var snö överallt utomhus och i luften.
Jag drog på mig min jacka, med varken vantar eller mössa eftersom jag bara sprungit in i bilen när vi åkte dit. Bror med bara vantar och mössa utan jacka. Så klev vi in i den kalla bilen. Jonathan vred om nyckeln och bilen startade motvilligt. Så backade han ut och gasade upp för backen. Vi kan ha varit uppe i 15km/h men saktare och saktare gick bilen. Vi fick gissa lite var vägen gick eftersom det knappt syntes då snön hade blåst och täckt den.
-"Lite till, lite till... kom igen!"
Men bilen stannade, med två meter kvar till backkrönet. Så jag fick gå ut och putta. Bilen var kall, snön var kall, och vinden var kall som blåste in under jackan. Efter en minut av tryck och gas kom Jonathan underfund med att jag kunde låna hans vantar.
Mera putt och gas. Ett. Två. Tre. Han backade lite. Kom igen, ett, två tre, PUTTA. Men den gick inte uppåt. Så vi byttes av, men det hjälpte inte. Så han backade nerför backen.
-"Vi måste gå hem".
Så vi gick. Ett steg fram, ett halvt bak, ett steg fram, ett halvt bak. Det var halt, och snön låg på. Men det var en trevlig promenad, jag fick höra en historia om en tjej som somnat 100 m från sitt hus då hon blev trött och la sig i en snödriva. Så pulsade vi oss fram, sedan över åkern för att ta en genväg. Men där var snön ännu djupare, och stigen som en gång funnits hade blåst bort. Så jag gick först, eftersom jag hade bäst skor. Snödjupet var till knähöjd som mest och anklarna som lägst. Det var en speciell syn att se drivorna på åkern, man kunde på sitt sätt se vinden. Se var den lagt sina spår.
Till slut kom vi in, snön smälte bort från håret och droppade ner på golvet framför mig. Öronen blev alldeles varma och om möjligt ännu mer röda än de varit förut. En alldeles underbar promenad.
Snön är härlig.
Snöstorm är härligt.
Kaos
Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa. Människa.
På släktjul med trettio personer så blir det kaos. Människa här, människa där. Aldrig får man en lugn stund. Man proppar magen full med mat och sedan lite till. Man öppnar presenter. Man har tålamod med alla, man träffar alla som man inte träffar på länge, man är glad.
Man ska vara trevlig. Man ska delta på allting. Annars är man tråkig. Annars undrar folk vad man håller på med. Jag tycker också att de som inte är med är tråkiga. Ändå orkar jag inte vara med på allting. Jul.
Men det är ju trevligt att träffa alla igen. Det är ju trevligt att se folks miner när de öppnar presenter, om de gillar presenten. Det är trevligt att få presenter.
Det är också skönt med lugn och ro ibland.
På släktjul med trettio personer så blir det kaos. Människa här, människa där. Aldrig får man en lugn stund. Man proppar magen full med mat och sedan lite till. Man öppnar presenter. Man har tålamod med alla, man träffar alla som man inte träffar på länge, man är glad.
Man ska vara trevlig. Man ska delta på allting. Annars är man tråkig. Annars undrar folk vad man håller på med. Jag tycker också att de som inte är med är tråkiga. Ändå orkar jag inte vara med på allting. Jul.
Men det är ju trevligt att träffa alla igen. Det är ju trevligt att se folks miner när de öppnar presenter, om de gillar presenten. Det är trevligt att få presenter.
Det är också skönt med lugn och ro ibland.
