Snö med mössa
-Ronan Keating.
Efter en helskön dag ute i snön och en virkad mössa så borde man vara slut. Jag känner inte av det, men det gör mitt tålamod. Bror brukar vara riktigt skön, men nu är han irriterad på mig för att jag stör honom när han snackar med sin flickvän. Förlåt bror. Jag ville bara vara trevlig.
Andra bror. Hoppas inte du läser det här. För du ska få mössan i julklapp. Jag hoppas också att den är gjord i bomull eller ull så du tar på dig den. Och om inte så hoppas jag bara att tar emot den och låtsas att du är glad. För jag har lagt ner tid och energi, för att du ska bli glad. Inte för att du inte ska vilja ha den.
En underbar dag. Jag fortsätter att le. Jag är bara lite trött. Sådant är livet.
Om det hade varit lätt att le hela tiden så hade det inte betytt lika mycket. Men jag fortsätter att le. Livet blir lättare.
Tiden
Tiden är relativ, tiden betyder inte så mycket som jag tror att många tror att den gör. I västvärlden stressar vi hit och dit, oroar oss jämt för om vi ska hinna, vad vi ska hinna, hur vi ska göra för att spara tid. Men tid är egentligen inte så viktigt, om vi inte vet vad klockan är så kan det vara så mycket skönare.
Prova. Ta det lugnt. Utan att oroa sig för vad klockan är.
Eller vad tycker du?
Ilske enkät
1. Kopiera frågorna till ett word-dokument
2. Svara på frågorna
3. Skicka svaret till [email protected]
Här är enkäten:
Jag heter Kristalina Smårs och jag gör mitt projektarbete om ilska. Jag undersöker hur olika människor reagerar och hur de hanterar sin vrede. Detta är en frivillig enkät. Alla svar är anonyma och behandlas konfidentiellt. Om du tycker att någon fråga är för känslig så kan du lämna den obesvarad.
Tack för att du tar dig tid!
1. Kön: Kvinna Man
2. Ålder: Under 20 20-35 35-50 50+
3. Tränar du regelbundet? Ja flera ggr/vecka Ja en gång/vecka Nej
4. Förklara vad ilska är för dig, vad du tänker på när du hör det? Kanske olika reaktioner?
5. När du blir arg, hur arg blir du oftast? (1 är milt, 5 är okontrollerat)
1 2 3 4 5
6. Förklara hur du reagerar när du är som argast.
7. Förklara hur du reagerar när du bara är lite arg.
8. Hur ofta blir du arg?
Blir inte arg Sällan 1 gång/vecka 1 gång/dag Flera ggr/dag
9.Vad blir du mest arg och irriterad på, vem och varför? Lista i fallande skala minst fyra saker, den viktigaste först.
10. Har du någon gång skadat någon/något eller dig själv när du blivit arg?
Ja, ofta Ja, någon gång Jag ville, men jag gjorde det inte Nej
11. Hur reagerar du oftast när du är arg? Skriker , skäller och svär du? Slåss du? Slänger du saker omkring dig? Slår i dörrar? Svettas du? Får du ont i magen, huvudet? Blixtrar det för ögonen? Slutar du tänka? Skrattar du, gråter du? Får du inte fram ett ord? Flyr du? Mår du illa?
12. Anser du att det är en bra egenskap att kunna bli arg?
Ja Ibland Nej
13. När är det bra att bli arg? När är det dåligt?
14. Tror du att din ilska beror mest på hormoner och saker som du inte kan kontrollera?
Ja Ibland Nej Vet inte
15. Tror du ilska är genetiskt? Liknar din ilska andras ilska i din familj?
16. Blir det lättare att bli arg ju oftare man är arg?
17. Blir man lättare arg om man växer upp i en miljö där det är mycket bråk?
18. Är varje människa ansvarig för sina reaktioner och hur man sårar andra?
19. Blir du arg för att passa in i en grupp eller för att någon ska få ett intryck av dig?
20. Ringa in ett alternativ
Jag är aldrig arg När jag är arg så vet jag varför Jag vet inte varför jag blir arg
21. Blir du lättare arg när du är hungrig och trött?
22. Är det lättare att bli arg på en person som man tidigare blivit arg på, varför?
23. Är det lättare att upptäcka negativa sidor hos en sådan person och vet du varför?
24. Har ilska gjort att du förlorat en vän eller har du själv tagit avstånd från en vän?
25. Skulle du kunna förlåta en vän som blivit väldigt arg på dig?
26. Ångrar du dig ibland efter att du blivit arg?
Ja, varje gång Ibland En gång Nej
27. Vad brukar du göra för att få bort din ilska och hur bra hjälper det?
28. Skulle du vilja kunna kontrollera din ilska bättre?
29. I vilka situationer?
30. Tror du att det är möjligt att lära sig att kontrollera sin ilska?
Ja, helt Ja, till en viss grad Nej
31. Kan man lära sig att uttrycka det man inte gillar utan att bli arg? Ge gärna flera konkreta exempel
32. Tror du att ilska beror på att man har svårt att uttrycka sig på andra fronter i livet?
Om det är något övrigt du vill tillägga
Tack för att du medverkat i min undersökning om ilska! Jag uppskattar ditt svar!
Hjälp
Man är för blind för att se sina egna problem.
Men man ska akta sig för att döma.
För ingen gillar att bli dömd.
Men alla tycker om en hjälpande hand.
Eller kanske bara ett kärleksfullt ögonkast.
Snö på riktigt
Igårkväll, innan jag somnade. Så började det snöa, samtidigt som drömmarna i mitt huvud började formas.
Jag vaknar abrupt av att en traktor körde förbi utanför fönstret. Dess blinkande lampor lyser upp mitt rum. Tankarna snurrar i huvudet på mig. Har det snöat så man måste ploga? Hoppfullt sätter jag mig upp i sängen och riktar blicken ut genom fönstret. Mörkret har inte försvunnit, men marken är täckt av snö.
Peter går förbi där utanför, jag öppnar fönstret och ropar:
-”SNÖÖÖÖÖ, vilken underbar dag!”
-”Ja eller hur”, säger han med sin glada Peter-röst.
Jag rusar upp ur sängen, alldeles jublande glad. Snön är kall, så pass många år har jag levt och lekt, att jag lyckats lära mig det. Jag drar på mig två lager kläder. Jag springer upp till frukosten, upp till Linnéas rum och väcker henne med en snöboll i handen. Hon verkar inte riktigt lika peppad som jag. Jag springer ner och äter febrilt. Människor som snackar om plugg vid frukostbordet förstår jag mig inte på denna morgon. Otåligt springer jag ut och försöker dra omkull Peter i snön. Det var inte lika lätt som förväntat. Han är visserligen lång, men välte ändå inte. Lite brottning, lite snö i ansiktet. Väldigt kalla fingrar.
Värmen sticker i fingrarna. Kylan värker. Peter springer för att hämta sina böcker, så springer vi upp till skolan där han lämnar dem. Sedan har vi en hel halvtimme på oss att leka i snön. Till dess att han börjar skolan. Vi åker på rumpa, mage, rygg och hand i hand ner för backen. Soppåsar under rumporna någon gång, men de var inte särskilt hållbara. Några människor går förbi, men vågar knappt titta.
-”Stackars stockholmare” instämmer både jag och Peter.
-”De vet inte hur kul det är att leka i snön”.
-”Vi må vara äldst på skolan, och så gott som vuxna, men roligt kan man ändå ha. Att leka i snön tycker jag passar alla åldrar. Så gott som.”
Efter att Peter gått till skolan så fortsätter jag en stund, att skriva i snön, göra änglar och försöka mig på en snögubbe. Men det är bara pulversnö, så snögubben gav jag upp på ganska snabbt. Det är så otroligt underbart med snö, jag trodde knappt jag skulle orka upp imorse efter en sen kväll, men när jag skådade snön så var det bara glädje i mig. Hela dagen. För det har fortsatt att snöa hela dagen. Innan jag satte mig på bussen hem så försäkrade jag mig om att det var snö också där, för jag vill inte åka ifrån detta vinterland, nu när det äntligen har anlänt.
De andra kanske tycker jag är konstig och onaturligt sprallig. Men jag vet bara att jag är glad. Enligt min tolkning så tycker jag om snö. Otroligt mycket.
Fint någon annanstans
Men ändå, så längtar vi härifrån. Till något annat. Att ha tankar om att åka iväg på semester i en vecka, eller till och med ett annat sätt att leva. Svedberg, mannen från artikeln, vill släppa det materiella. Han vet inte var eller hur han kommer leva om ett år. Han säljer praktiskt taget allt han äger, och åker ut på äventyr.
Han har tänkt själv, han vet vad han vill. Han är lite orolig, men han vågar ändå. Han vågar ta steget ut.
Jag tycker han kan vara en inspiration, ett bevis på att det går att leva annorlunda. Det är inte omöjligt att leva utan fast jobb och bostad. Man kan vara en civiliserad människa ändå, man kan lära sig njuta, och njuta av så mycket mer än bara vår egen bakgård.
Det finns otroligt många fler fina bakgårdar, berg, dalar, sjöar, hav, människor, platser. Hela världen finns som vi kan utforska!
Det kan hända att det du vill är att ha en trygghet, familj och hem. Men tänk åtminstone efter, tänk hur du verkligen vill ha det. Om du tycker att det skulle vara helt galet att bara sälja allt och åka bort så utmanar jag dig att åtminstone tänka till. Verkligen leva dig in i och fantisera, hur skulle mitt liv se ut om jag åkte någonstans utan att veta var jag skulle, hur skulle mitt liv se ut om jag sålde allting jag ägde?
Tänk till om hur du vill leva ditt liv, och sätt upp delmål. Var inte rädd för att misslyckas.
Tid med sig själv
Ibland är allt man vill att inte vara ensam.
Det kan vara svårt för dig att se skillnaden.
Det kan vara svårt för mig att se skillnaden.
Foto: Kristalina
Jag är en social människa, så är det. Jag tycker det är svårt att vara ensam, jag vet inte vad jag ska hitta på. Jag har intressen, jag har saker jag tycker om att göra, men det är inte samma sak att göra dem ensam. Det är en helt annan känsla att vara med någon.
Idag har jag spenderat mycket tid med mig själv, det är mitt eget fel. Det har inte varit helt hemskt. Men ändå.
Det känns att något är på tok, man bara undrar vad det är. Om man egentligen vill veta.
Det borde inte behöva vara så.
Inga känslor
Jag har bestämt mig för att aldrig visa alla mina känslor igen. För att inte lämna ut delar av mig själv som är personliga, till människor som dömer, dömer min personlighet. Jag har aldrig förut känt mig så naken. Jag bara gav mer och mer, för att jag skulle bli mer omtyckt, men i slutet så var jag ändå inte tillräcklig.
-Om du gör det här och det här, då kan du vara tillräcklig.
Att i skolan bli bedömd på det jag gör, är jag medveten om, det kan jag klara av. När jag skriver PM, eller när jag gör ett arbete i skolan, då vet jag att det kommer bli bedömt. Men för estetisk verksamhet, då ska man lägga till personliga uppgifter, personliga arbeten, bilder, texter, som man har gjort på sin fritid. Då ska hon bedöma dem och räkna in dem i betyget.
Jag vill alltid vara så bra som möjligt. Jag vill få MVG i den här kursen. Jag kan få det. Så jag gjorde allt för att hon skulle se det. Jag visade henne några texter från min blogg, jag visade massor av bilder från min dator, som jag hade tagit och som jag var modell på. Jag hade inte förberett några få bilder, utan jag visade henne lite från ett ställe, och lite från ett annat. När hon inte verkade säker så visade jag henne lite till, och lite till. Efter det som kändes som en evighet sade hon:
-”Jag ser att du kan uttrycka dig, men jag vill ändå att du gör om porträttet och gör en perspektivbild”.
Det kändes inte som att hon var nöjd någonstans. Det kändes som att jag hade utblottat mig själv, visat hela min personlighet, till en lärare, en vilt främmande människa, som sedan skulle bedöma mig. Jag känner mig stött, långt ner i personligheten.
Kanske borde jag inte ta det så personligt. Det är trots allt bara en kurs i skolan, ingen stor grej. Det är kanske mitt eget fel, att jag visade henne så mycket. Det enda jag vet är att det känns hemskt efteråt. Att jag inte är en trevlig person just nu. Jag är allmänt otrevlig, för jag känner mig inte tillräcklig. Jag vet inte vad jag ska göra åt det, förutom försöka förtränga. Glömma bort, skita i det, precis som annars.
Jag visar mig aldrig personlig i skolan igen.
Skåpet som inte fanns
-"Glas", var det många som sa.
Sanningen var den att det fanns inget skåp där. Men de intalade sig det, och då skapade hjärnan ett skåp som stod där i minnet.
Hur mycket tjänar det egentligen till att vi tänker? Att man kan försöker komma fram till en slutsats, bli smartare. Lär vi oss något, eller skapar hjärnan endast illusioner? Hur mycket finns egentligen på riktigt. Kanske borde jag bara sluta tänka på det här, eftersom att det ju inte hjälper mig. Jag skapar bara fler illusioner och krånglar till alltihop. Jag drar mig själv längre ifrån verkligheten, när jag egentligen bara vill komma närmare den.
Kanske ska vi bara leva. Med vetskapen om framtiden, och dåtiden, men i nutiden. Inte fastna på om det står ett skåp i korridoren. Men i verkligheten, hur gör man detta helt konkret? Hur gör man för att leva nu, för att inte krångla till allting.
Det är det som består.
Bror
Ibland behöver man någon att prata med.
Ibland är man trött på att prata med sina vänner.
Ibland behöver man klokare råd.
Ibland är man trött på att ingen fattar.
Man kan ringa dig.
Man kan slappna av.
Man kan bara prata.
Man kan tycka att du är jobbig.
Jag saknar dig bror.
Jag kommer hem om en vecka.
Jag kan prata med dig då.
Jag tycker det känns bra.
Ömhet
Livet känns så långt borta ibland. Man inbillar sig att man har grepp om allting. Att man har kontroll att bestämma vem man är och vad man gör. Men så inser man att man är precis som sina föräldrar, precis så som man inte ville vara. Det som man kämpade mot att inte vara.
Problemen finns där, och de kommer inte försvinna i första taget. Det är det jag fortsätter kämpa med, fortsätter jobba med. Jag tänker, jag försöker uppfinna en lösning. Frågan är var jag ska få den informationen från. Man kan inte lösa problem med problem, och det är det vi alla försöker göra. Jag behöver prata om mina problem. Men de som jag pratar med har också problem, sina egna, de har sin felaktiga världsbild. Jag har min. Om vi kombinerar dem, blir det bättre då?
Kanske blir det inte bättre. Men det är ett stöd. Det är ett stöd som hjälper mig klara av dagen, och det är väl egentligen det vi alla gör. Tar en dag i taget, för mer klarar vi inte av.
Jag lever mitt liv, jag ler, jag njuter. Efter en underbar dag så känns det bra inom en. Men så slår någon en öm punkt med en liten kommentar, eller ett litet skämt, som inte alls var illa menat. Gamla minnen kommer upp, nya insikter, man inser att det går så sakta fram, och så finns det bakslag. Det känns inte som jag har kommit någon vart.
Men det betyder inte att det är detta jag ska fokusera på. Eller borde jag göra det?
Insikter
Vi framför våra tvivel, som om vi är säkra. En del lyckas bättre än andra. Vi drömmer, vi lever, vi ler åt att framtiden är god, det finns bara positiva sidor i denna världen. En här och en där lägger till sina åsikter, en annan ser drömmandes ut genom fönstret.
-"Jag ska studera utomlands till kock."
-"Jag ska bli sjuksköterska och få hög lön i USA".
-"Jag ska bli personlig tränare och läsa idrottspedagogik".
Vi levde i drömmarnas värld, men var abrupt tvungna att återvända till verkligheten.
-"Vi ska läsa en text från 1500-talet, om någon som blivit galen av att läsa böcker", sa Pia glatt.
Vi är fortfarande elever, och vi har en termin kvar. Förhoppningsvis klarar vi av det utan att bli galna. Förhoppningsvis klarar vi av vår framtid även med de mörka sidorna, som än så länge är skymda och inte syns.
Förmågan som vi har att längta till det bättre, längta till framtiden är en överlevnadsstrategi. Det som är underbart med framtiden är att den kan finnas var som helst, ingredienserna är en överraskning. De mörka sidorna är i skuggan, de syns inte, vi ser endast det som är bra. Men framtiden kan bli ännu bättre, om vi är medvetna om att det finns skuggor. Då tar vi dem inte lika hårt.
Men fokusera inte ögonen på det mörka, det blir man bara trött av.
December
Jul närmar sig. Men jag vill inte erkänna det.
"Julmys". "Julbak". "Julljus". "Julsånger". "Julshoppa".
Det är december. Det är inte jul. Vi kan väl bara ha det mysigt ändå? Jag tycker om att baka. Ljus i fönstren behöver inte betyda jul. Julsångerna kan vi kasta in i garderoben igen och ta fram på självaste julafton. Shoppa kan vi göra ändå, presenter till andra javisst.
Jag vet inte varför jag inte gillar jul. Eller kanske lite. Men det borde inte förstöra allting. Suck.
Jag är glad. Jag är ledsen. Jag är glad.
Jag vill lära mig njuta. Jag vill vara glad på riktigt. Jag är glad. Jag är glad riktigt mycket. Tröttheten tar över. Fastän den här dagen har varit underbar. Solen sken på frosten, hela långa dagen. Jag skrattade med Daniel på lunchen, i fyra timmar. Jag och Linnéa har tagit bilder. Vi skrattade på hennes rum. Vi tog bilder med en hel hög annat folk. Jag har haft roligt. Men när man blir trött är allt bara så mycket svårare att se.
Men snälla. Överdriv inte julen, man kan ha trevligt. Mysigt i december behöver inte betyda jul.
Frost
Dagget fryser till is. Gräset blir vitt. Grenarna blir vita. Asfalten blir en ljusare grå. Allting har ett vitt skimmer. Allting glänser i kristall.
Jag tycker det är fint. Jag tycker om det.
Till och med skräpet är fint. De frusna löven.
Det knastrar under skorna. Det är alldeles underbart.
Tidsbomb
Huvudet sprängs.
Strupen skulle gärna bara kunna försvinna.
Tröttheten ökar.
Tårarna rinner.
Men det är lugnt. Jag mår bra.
Det syns väl.
Ta klivet ut ur lådan
Vi uppfostrar våra barn. Vi rättar personer de som gör fel. Vi ger mediciner till dem som tänker annorlunda.
-Titta, det är två killar som håller hand!
-Men åh fy...
För att världen ska fungera så låser vi in dem som gör fel. Vi är rädda för att synas och höras, för vi vill själva vara korrekta, vi vågar inte vara göra något som leder till att vi blir dömda av andra. Vi vill inte att grannarna ska tycka illa om oss eller att någon ska kolla snett på oss på stan. Därför följer vi alla normen, vi klär oss i det som anses snyggt, vi håller med våra kompisar om deras åsikter, vi följer med strömmen.
Det är tryggt att ha ett skal. Vi vet vad som finns där, vi behöver inte bli överraskade, det finns inga hörn där något kan gömma sig. Vi är bekväma med våra vänner och våra vanor. Vi lever i det vi vet, och vi klagar på att svenskar är så tråkiga. Någon gång om året åker vi utomlands med familjen, några fler gånger om pappa är doktor. Vi njuter av solen och stranden. Fastän människorna utomlands är lite för högljudda och framfusiga. En flygtur senare vrider vi om nyckeln i låset och tar det glada klivet in i vårt skal igen.
Människan har en naturlig rädsla för det okända. Men det betyder inte att vi inte ska utforska! Vi behöver utveckling, vi behöver steg framåt i livet för att känna att vi kommer någonvart. ”Livet är fullt av möjligheter”. Men vilka möjligheter har du utforskat? Det finns så mycket mer. Det finns mer än en vecka i Thailand, mer än samma gamla tråkiga kontor med de där människorna som alltid pratar om samma saker. Det finns en värld utanför vårt skal. Har du upptäckt det?
Foto: Linus: http://googooballs.blogspot.com/
Jag sitter i lägenheten och funderar över livet. Jag ska definitivt inte bli någon som jobbar på samma kontor hela mitt liv. Jag ska minsann ut och resa, ut och leva mitt liv.
När jag sedan vänder huvudet mot hallen så ser jag mitt liv. Några par skor, en jacka, handväskan. Det här är mitt liv. Det är här jag är. Det är nu jag behöver göra något åt mitt liv. Just nu. Nästa år slutar jag skolan, nästa år ska jag hitta ett bättre jobb, nästa år ska jag träffa den perfekta personen som jag ska spendera resten av mitt liv med. Men VAKNA människa. Nästa år kommer aldrig att anlända. Nästa år kommer alltid att vara där det är. Det kommer alltid att vara ett år bort. Det är därför du måste inse att ditt liv är nu. Det är här och nu som du lever ditt liv. Om du bara väntar på att något ska hända så kommer ditt liv rusa förbi dig och ingenting kommer att ha hänt. Så inse att du ska göra en skillnad nu. Gör något som gör dig glad, skaffa dig en plan för ditt liv som börjar idag. Börja planera nu, börja agera nu.
Jag menar inte att du ska dricka dig full varje kväll, hoppa av skolan eller säga upp dig från jobbet. Du kan njuta av att leva utan det. Du kan hitta något som du brinner för, något som du tycker om att lägga din tid på. Men ibland kräver det att man ser utanför normen. Idag så tycker de flesta att man ska utbilda sig, skaffa jobb, hitta sin kärlek. Allt ska ske i en speciell ordning och om man inte lyckas på alla fronter, så är man misslyckad. Man blir någonting, som ingen vill ha.
Det krävs att du ser utanför kvadraten. Du måste våga ta sats och hoppa bort. Var inte rädd för att se lådan utifrån, titta vad de andra håller på med. Hitta din egen väg, gör det du brinner för.
Kanske vill du leva ditt liv i lådan, men tänk på att det kan bli väldigt instängt. Tänk på att det är många andra där och du kommer bli som dom. Glöm inte bort att du är där, glöm inte bort att du har möjligheten att ta steget ut till möjligheterna.
Du borde veta
Vad vill jag berätta?
Vad vill jag att folk ska veta?
Vad vet jag som ingen annan vet?
En grönsak!
En pojke och en flicka i 10-årsåldern står och tar mat i skolan vid lunch. Pojken säger till flickan:
-"Men, du måste ta grönskaer!"
-"Det måste jag inte alls det", svarar flickan.
-"Jo det måste du visste!"
Jag tar några steg tillbaka och viskar till min kompis, jag saknar inte att vara liten! När jag sedan vänder mig om så ser jag hur flickan har kommit tillbaka, går fram till pojken och sätter sitt ansikte nära hans.
-"Nu har jag tagit en grönsak!", utbrister hon, håller fram tallriken och går sedan iväg.
Nej, jag saknar absolut inte den tiden när jag var mindre. Det kan hända att jag har mer ansvar nu och det är plikter hit och dit. Men jag saknar inte att vara barn!
Sträcka sig mot det bättre
Vardagen kan kännas meningslös, men man måste se det större perspektivet. Alla hittar sitt eget sätt att fortsätta framåt. Jag tycker det är viktigt att ha mål, med sig själv. Alla har vi brister.
Jag sätter ner mackorna i rosten.
Jag går och hämtar smöret.
Jag ställer mig vid rosten och tittar ner.
Är mackorna klara snart?
Nja.... de ser inte riktigt klara ut.
Jag går och hämtar en kniv.
Jag sätter smöret på knivet.
Oftast så drar jag ur sladden.
Jag orkar inte vänta tills de är klara.
Jag är otålig ibland.
1. Erkänna problemet.
Alla har vi brister. Några större och några lite mindre. Jag tycker det är viktigt att sätta upp mål för sig själv, att sträva mot något bättre. Det kan vara personlighetsdrag, små snälla gester, eller uppmuntrande ord. Det kan vara för en själv eller någon annan, men det som är viktigt är att något förbättras till det bättre.
2. Sätta mål.
Utan mål så går allting i en sakta spiral neråt, om man slutar tänka på saker så blir de helt enkelt sämre. Därför är det viktigt att sätta upp mål för sig själv så man kan förbättras istället. Kanske vill du lära dig spela piano? Eller bli en snällare person? Eller sluta bli så arg på chefen eller föräldrar?
3. Genomföra stegen.
Om det är något praktiskt, så kan man öva, om det är ett personlighetsdrag så kan man göra saker som stärker den sidan hos en själv. Eller helt enkelt försöka tänka "snäll människa", när man gör olika saker. Låt det ta lite tid, var inte för hård på dig själv.
4. Erkänn skillnaden.
Lär dig se att det blir en skillnad. Sedan kan du erkänna att du verkligen har förbättrats, men inte lägga av med det helt. Du kan ju bli ännu bättre, men kanske har du inte så mycket energi att lägga ner på det just nu. Fortsätt hela tiden, eller bocka av: "Jag har klarat av det!".
5. Avslut
Ge dig själv en belöning, som ytterligare förstärker ditt mål. Bjud en kompis på fika, eller baka bullar. Något som gör dig glad!
Jag tycker det är jättebra att ha mål med sitt liv, så man kan fortsätta framåt och hela tiden förändras till det bättre. Ibland blir det svårare än andra gånger, men fortsätt framåt, och börja om om det blir för svårt.
Alla är vi ensamma
Men det är bara ett till sår, helheten kanske bildar ett vackert mönster. På låtsas. Men viljan att han skulle säga något brann inom henne, för en simpel anledning. Som ingen förstod eller gav sig på.
Han satt åtminstone där. Mer eller mindre på hennes befallning. Han såg ut att finnas där. Resten är jag inte övertygad om. Det hjälpte, lite. Men ändå förstod han inte att hon grät. Han förstod inte hur många tårar som flödade ner för hennes kinder, känslan av att vara ensam långt borta, där det verkligen varken syns eller hörs. Det var just så hon kände sig.
Men hon blev kvar där ensam igen. Lösningen är inte alltid så lätt att hitta.
