kristalina's

Igårkväll, innan jag somnade. Så började det snöa, samtidigt som drömmarna i mitt huvud började formas.



Jag vaknar abrupt av att en traktor körde förbi utanför fönstret. Dess blinkande lampor lyser upp mitt rum.  Tankarna snurrar i huvudet på mig. Har det snöat så man måste ploga? Hoppfullt sätter jag mig upp i sängen och riktar blicken ut genom fönstret. Mörkret har inte försvunnit, men marken är täckt av snö.

Peter går förbi där utanför, jag öppnar fönstret och ropar:
-”SNÖÖÖÖÖ,  vilken underbar dag!”
-”Ja eller hur”, säger han med sin glada Peter-röst.

Jag rusar upp ur sängen, alldeles jublande glad. Snön är kall, så pass många år har jag levt och lekt, att jag lyckats lära mig det. Jag drar på mig två lager kläder. Jag springer upp till frukosten, upp till Linnéas rum och väcker henne med en snöboll i handen. Hon verkar inte riktigt lika peppad som jag. Jag springer ner och äter febrilt. Människor som snackar om plugg vid frukostbordet förstår jag mig inte på denna morgon. Otåligt springer jag ut och försöker dra omkull Peter i snön. Det var inte lika lätt som förväntat. Han är visserligen lång, men välte ändå inte. Lite brottning, lite snö i ansiktet. Väldigt kalla fingrar.

Värmen sticker i fingrarna. Kylan värker. Peter springer för att hämta sina böcker, så springer vi upp till skolan där han lämnar dem. Sedan har vi en hel halvtimme på oss att leka i snön. Till dess att han börjar skolan. Vi åker på rumpa, mage, rygg och hand i hand ner för backen. Soppåsar under rumporna någon gång, men de var inte särskilt hållbara. Några människor går förbi, men vågar knappt titta.
-”Stackars stockholmare” instämmer både jag och Peter.
-”De vet inte hur kul det är att leka i snön”.
-”Vi må vara äldst på skolan, och så gott som vuxna, men roligt kan man ändå ha. Att leka i snön tycker jag passar alla åldrar. Så gott som.”



Efter att Peter gått till skolan så fortsätter jag en stund, att skriva i snön, göra änglar och försöka mig på en snögubbe. Men det är bara pulversnö, så snögubben gav jag upp på ganska snabbt. Det är så otroligt underbart med snö, jag trodde knappt jag skulle orka upp imorse efter en sen kväll, men när jag skådade snön så var det bara glädje i mig. Hela dagen. För det har fortsatt att snöa hela dagen. Innan jag satte mig på bussen hem så försäkrade jag mig om att det var snö också där, för jag vill inte åka ifrån detta vinterland, nu när det äntligen har anlänt.

De andra kanske tycker jag är konstig och onaturligt sprallig. Men jag vet bara att jag är glad. Enligt min tolkning så tycker jag om snö. Otroligt mycket.