kristalina's

Jag har en liten dröm, som egentligen inte är så alldeles stor. Det är egentligen en väldigt liten sak, men en större sak för mig själv. Det enda som sätter stopp är jag själv, och när jag känner mig redo så ska jag göra det. Men det är inte helt lätt för mig, det är därför det fortfarande bara är en dröm.

Vägarna är många, valen likaså.

På torsdag blir det bröllop. Det andra av tre bröllop denna sommar för min del. Denna gång är jag dock faktiskt inte bjuden, men jag ska istället hjälpa till att servera och ta hand om gästerna som kommer.

Två dagar kvar till sista ansökningsdag till högskolan. Vad har du valt?

Jag har nog bestämt mig tio gånger senaste året för vad jag ska bli och vad jag ska göra i framtiden. Det finns ett helt universum av kurser och program att välja på. Vad ska jag välja? Vad passar mig? Var ska jag plugga? Eller ska jag göra något helt annat? Ska jag resa? Ska jag bo med en kompis? Ska jag bo själv?

Frågorna snurrar i skallen. Efter ett år så tror jag mig ha bestämt mig för en utbildning. Igen. Men alla detaljer är fortfarande frågetecken. Ska jag försöka ha ett heltidsjobb samtidigt? Går det att plugga och arbeta? Kommer jag hinna vara social? Kommer jag hinna slappna av?

Jag ska bli civilekonom och jag har redan börjat förändra mig för att bli det. Psykiskt så förbereder jag mig att bli en ekonom. Kanske verkar det konstigt, men i mitt huvud så har ekonomer stil, de är smarta och har huvudet på sin plats.

Normalt är jag ett enda virrvarr av färger. Av ränder och grönt och rosa och rött och orange och alla möjliga färger. Det tänker jag fortsätta med. MEN jag tänker också bli ekonom. Jag tänker ha stil. Vara snygg i lite mindre färger och lite mindre ränder. Alltså, inte hela tiden. Men sådär när man har lust att vara ekonom. Sen finns det ju en fritid också, då kan jag klä mig hur galet som helst.

Trevligt faktiskt. Ganska trevligt.

 

 

 

Foto:Linnéa

Tiden kom och tiden gick. Tiden fortsätter.

Det finns många saker som jag gillar. Men det viktigaste är mina närmaste. Säg vad du vill, men det är det enda som betyder något. Vänner, familj, nära och kära. Kalla det vad du vill. Men det är det som räknas.

I förrgår kom jag hem från en resa med Linnéa till Paris. Efter att ha varit där i sex månader så åkte jag tillbaka i en vecka. Den veckan var värd så mycket. För jag var där med någon som jag tycker så mycket om. Det går inte att uttrycka det som är, för det betydde så mycket. Till henne, så vill jag uppskatta det, men det finns inte ett sätt.

En vecka till är jag här i hemmet. Sen bär det av på resa, men med en annan kär. En bror. Det blir också. Det blir bra. En annan värld att upptäcka. Ett fjärran land. Det bär av mot äventyret. Men jag kommer tillbaka. Jag kommer tillbaka till mina nära och kära. För det är det som betyder något.

Tiden är inte förbi. Tiden är inte kommen.

Le till gårdagen. Skratta idag. Var nyfiken på framtiden.

Tiden är inte förbi. Tiden är kommen.

Fram och tillbaka om att åka till Frankrike som Au Pair.

Jag ska. Jag ska inte. Familjen sa nej. Försöka igen. Ge upp. Försöka vidare.

Jag ska till Frankrike! Det har varit bestämt ett tag nu, jag har bokat biljetter och jag ska åka om bara några veckor! Paris väntar, kusten väntar, sommaren vid havet, året runt i Paris, barnen som leker, nya upplevelser, ett nytt liv, nya vänner, allting nytt.

Det blir pirrigt att lämna allting bakom sig. Att inte veta vilka vänner man får. Att inte veta vilken relation man får till familjen. Men jag tror att det blir bra, jag tror att det blir ett bra år. Ett år, vad sjutton tänker jag? Vem vet vad som väntar bakom hörnet?

Men det blir ett äventyr, ut i livet, ut i världen, ut i det okända.

Jag ska iväg. Så kan det gå, och äntligen är det ordnat. Jag har en aning om min framtid, i ett år.

 

Min bror och min kusin, på studentfirande, dem ska jag lämna här hemma. Vi får se hur det går. Men det går bra. Fast jag kommer sakna dem.

Jag satt på en bänk i månskenets ljus, men stängde ögonen. Nattens ljud fyllde mina öron. Vinden som ven, insekterna som lät. Mina andetag ljöd i natten. Jag satt där ensam med mina tankar, glad bara för att få sitta. Bara för att göra ingenting. Tankarna flödade om framtiden, dåtiden och nu.







Vem är jag?
Var är jag på väg?
Vem kommer jag träffa?







Världen är full av möjligheter, det gäller att välja de rätta. De som leder till något bra i längden, något som är värt. Nattens stjärnklara himmel lyste upp mörkret. Jag såg inga stjärnfall. Men ändå så kände jag natten, kylan, vinden. Allting finns för en stund.

Det är nästan spikat att jag ska åka som Au Pair. Eller ja, det enda som behövs är att jag ska bestämma mig. Jag har kontakt med en familj, och de har sagt att de vill ha mig. Så nu måste bara jag bestämma mig helt och hållet.

Frankrike, i 10 månader. Det kan väl inte vara helt fel? Tre små pojkar som ränner omkring. Mitt liv skulle förändras helt. Det kommer det och för sig göra ändå, men till detta?

När jag drömmer finns det så mycket positivt, jag måste bara tänka på att det faktiskt finns negativa sidor också. Tycker ni att jag ska åka?

Världen är full av möjligheter. Jag blir fascinerad. Ena dagen tänker jag att jag ska bli läkare, nästa dag au pair.

Jag vet inte riktigt vad jag vill, men jag vet att jag vill! Jag vill uppleva, lära mig, finnas till! Utforska allting som finns! För det är så otroligt mycket att se, göra, lära känna. Fascinerad är ett ord jag inte brukar använda, men det är just det jag är.

Taggad inför framtiden: Ja
Någon aning om vad jag ska göra: Ja
Skillnad på det jag ville göra förra veckan och nu: Ja.

Men men, det finns mindre bra tider också, men det finns också bra. De bra är bra tycker jag. Och de dåliga är bra tycker jag, för då lär man sig något. Om man inte blir kvar i bitterheten.

FRAMTIDEN!!!

Vad gör du om en dag? Ett år? Tio år?