kristalina's

N’inquiete pas hörde jag på bussen tre gånger i rad ifrån flygplatsen. Det satte sig på hjärnan helt enkelt.

Jag skulle åka buss från flygplatsen till Étoile (L’arc de Triomphe) men den bussen var på strike och tills att jag kommit på vilken jag skulle ta så hade jag precis missat den och fick vänta nästan en timme på nästa sen tog det också jättelång tid och jag funderade på hur länge de egentligen skulle orka vänta på mig vid Montparnasse, dit jag åkte eftersom bästa bussen strejkade.

Jag såg dem typ direkt när jag gick av bussen, var annars rädd att jag inte skulle känna igen dem.

Barnen var trötta för jag kom till hållplatsen först vi halv nio och de brukar lägga sig vid åtta. De var lite högljudda men jättegulliga annars. Bara det att jag typ inte förstår någontings som de säger.

Men jag hoppas att det kommer i alla fall så vill de ha varsin god natt puss när de skulle sova och det blev jag jätteglad för, det betyder att de verkar gilla mi iaf. Ingen av dem avvisar mig och jag kan le åt dem och försöka säga det jag kan.

Baiser – symboliserar välkomnandet till familjen av barnen.

Det kommer nog inte blir så farligt det här. De verkar vara jätteschyssta, jag hoppas bara att de tycker om mig också. Men de sa att jag ska ta det lugnt, att det är klart att det tar några dagar för mig att komma in i allt och några veckor för att börja förstå och så.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska klaga på. Jag kan inte komma på något.

Det är väldigt varmt och jag kommer svettas som en gris, men det är ju sommar, så det är en del av upplevelsen. Allt är bara spännande och nytt. Barnen är också, förutom alltid, jättegulliga när de säger Kristalina, Kristalina, Kristalina!

En riktigt lyckad första kväll! Förutom att jag kom sent. Imorn ska jag upp vid halv åtta. Vi ska till kusten! Yay!