Allting leder till...

En annan plats på jorden. En annan människa. Om man vill förklara allt så försvinner det.

Knastret under mina fötter påminner mig om Sverige. Kylan som har kommit och knackat på min dörr är här för att stanna i några dagar. Snön som föll, som var slask, har förändrats till knaster och jag gillar det. Allt som påminner om hemma är värt att älska. Det gäller snö, knaster, lek i snön, yoghurt, polarbröd, lingonsylt, skorpor.

Det som jag älskar här det är det som påminner mig om något annat. Jag kan njuta av detta knaster för att jag har hört det någonstans förut, tända ett ljus varje dag för att se hur många tändstickor som sedan blir kvar. Men allting närmar sig något annat, det som jag vill till.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0