kristalina's

Jag körde, mamma satt bredvid. Vi småpratade lite och njöt av solnedgången på den rosa himlen. Omgivningen var alldeles grön, förutom någon åker här och var som inte fått tillräckligt med vatten.

.

Vid den sista staden innan man kör ut till oss så stannade vi för att tanka. Jag vickade lite på rumpan. Man får ju inte röra alls på svanken när man kör så då passade jag på. Sedan körde vi vidare ut i skogen för att komma hem till oss.

.

Med bara en sisådär två mil kvar så satt vi och skrattade. Mamma fixade med något i knät när jag plötsligt blev medveten om min reaktionsförmåga. Innan jag ens uppfattat vad det var så tvärbromsade jag. Där framför bilen var det en älg, bara strosandes rätt över vägen.

.

Plötsligt stod vi där. Bilen var still och älgen hade sprungit bort i skogen. Hjärtat bultade lite extra snabbt inuti bröstkorgen. Men det hade gått bra. Om det var älgen George, mammas kompis, det vet jag inte.

.

Men jag är nu medveten om min reaktionsförmåga. Att man hinner tvärbromsa innan man förstår att det är en älg. Och sedan när allting annat rusar förbi i huvudet så tänker man att älgar är farliga och trycker om möjligt ännu hårdare på bromsen.

.

Men bilen stod still i varje fall, och George blev inte skadad.