kristalina's

.

Det är dags att lära sig något nytt. Något som man aldrig borde glömma, något som man aldrig borde glömt i första taget. Något viktigt. Varför kan man ens glömma det. Det är ologiskt.

.

Jag talar om att kunna förlåta sig själv. Att gå vidare, att lära sig av sina misstag och erkänna livet.

.

Vi, jag framförallt måste inse att vi inte är perfekta. Men att det är okej. Allting kommer ordna sig ändå. Livet är svårt, mina problem är stora, men varför ska jag då fortsätta släpa runt på detta tunga bagage?

.

Om man ser in i sin människa, så ser man ibland bara något litet, någon ynklig människa där inuti.

.

Men har du någonsin förlåtit en människa som verkligen bett om förlåtelse och sedan sett hur den människan har växt? Hur liksom självförtroendet bara exploderade och ett leende spred sig genom hela människan?

.

Om du är sådär liten och ynklig så måste du finna ett sätt att säga förlåt. Jag måste lära mig att jag är inte det där tomrummet mellan mig och själv och den jag borde vara. Som en liten myra inuti en påskhare av choklad.

.

Slå sönder din påskhare, visa vem du är på insidan och glöm inte att många andra fortfarande är kvar i sina påskharar. Människor är oftast inte så farliga som de ser ut, ofta så är det bara något att gömma sig bakom.

.

Men det viktigaste är att du inte tappar bort dig i dig själv. Våga erkänna att du gjort fel, men våga ta ett steg vidare, försöka igen eller försöka något annat. Vi är inte alla bäst på allt, men något är jag säker på att du kan hitta inom dig som du tycker om och är bra på.

Myror är starka, fast de är små.