På resande fot
En väldig massa resande borde hon väl bli trött på. En väldigt massa bloggande om resande kanske någon som läser blir trött på. Men fingrarna skriver så får vi se vad som sker.
En svensk buss med internet. Där sitter hon som skriver med resedatorn i knät. Den där datorn som hon har lånat av en vän. En bra vän som blir kvar hemma i Sverige. En liten Linda.
Denna förmiddag bestod av annorlunda timmar. Än en gång övertygade jag mig själv om att jag inte ska bli lärare. Sexorna som mamma har hand om var i och för sig lite gulliga och hade sin charm, men det finns något där som helt enkelt inte lockar mig. Som så fort timmen är klar får mina ben att hamna på ryggen och jag hamnar på en annan plats.
Nästa uppddrag: Hus B, avdelning 25. Jag och Linda irrade runt sjukhusområdet med varsin väska på ryggen. Jag med min väska till Japan och Linda med sin väska för dagen. Hus M, Hus L. Hus B? Att leta upp en speciell sköterska på detta sjukhus som inte var alldeles litet var speciellt. Mer speciellt var vårt ärende. Väl framme småpratade vi lite och hon gav oss ett svart case. Runt och lite avlångt var det. Vi tackade så mycket, satte ner det i väskan och åkte hissen tillbaka ner.
Kameraobjektivet till bror. Bra grej att ha på resa.
Sjukhuset hade sköna soffor och de sålde semlor. Det tyckte jag och Linda om och mumsade i oss varsin. Efteråt kom kortspelet fram och så satt vi där i några timmar. Ganska så härligt faktiskt. Sådär innan resan börjar och bussen drar iväg.
