kristalina's

Kanske ni inte tror på Gud.

Helgen 4-6 Juni ska vi ungdomar anordna en mötesserie. Det är olika ungdomar nästan varje möte som ska tala. Temat är "Mer än..." och vi talar om Gud.

Jag ska ha ett möte, jag har själv aldrig haft något sådant förut, jag har aldrig talat om Gud framför människor. Mitt möte ska heta "Mer än vilja" och ikväll har jag suttit och skrivit det med Felicia som skrivit på sitt. Jag blir så inspirerad av att skriva, att läsa en text och ta fram det lilla extra, att lägga till min egen erfarenhet och att få tala om det för andra.

Att höra Felicias var också så inspirerande, att höra på varandras, se vad vi hade tänkt och alltihop. Jag är så otroligt glad och måste bara få dela med mig av det.

Visst kommer det att bli nervöst, men ändå, det räknas bort. Att få tala om vad Gud har gjort i mitt liv är otroligt. Tror ni mig inte så får ni väl komma och lyssna själva. Det är en utmaning.

Hon körde hit för att vara här någon dag. Hon sydde klart min klänning. Hon sydde om Katjas klänning. Hon lagade Konrads väst. Hon sydde på knappar på Katjas klänning. Hon var alldeles bedårande.

Min mamma är gullig, bra och bäst. Det var trevligt att ha henne här, bara sitta på rummet och småprata lite. Nu har hon åkt igen, men det är okej. För hon kommer igen om två veckor. För då ska jag ta studenten. Yeaho! :)

Min klänning är förresten fin. Jag är nöjd. Min egen design, egensydd av mamma. Tack så mycket mamma. Tack för klänningen!

Mammor är bra att ha, tralala.

Dagen började precis som vanligt. En underbar solig och varm dag. Jag glömde till och med min cardigan när jag gick ut i solen men det gick bra ändå.

Ännu har jag varit studerande det mesta av mitt liv. Snart tar jag studenten, men ännu var jag elev. Men idag blev jag lärare. Jag var nervös, det var klass fem, det blev rulltårta. Hemkunskap, det gick ganska bra, de var inte hemska och jag fick eget självförtroende att göra rulltårta.

Jag gillar't. Men lärare ska jag aldrig bli, vikarie är dock roligt, för då gillar ju barnen en. Bra dag.

Jag satt på en bänk i månskenets ljus, men stängde ögonen. Nattens ljud fyllde mina öron. Vinden som ven, insekterna som lät. Mina andetag ljöd i natten. Jag satt där ensam med mina tankar, glad bara för att få sitta. Bara för att göra ingenting. Tankarna flödade om framtiden, dåtiden och nu.







Vem är jag?
Var är jag på väg?
Vem kommer jag träffa?







Världen är full av möjligheter, det gäller att välja de rätta. De som leder till något bra i längden, något som är värt. Nattens stjärnklara himmel lyste upp mörkret. Jag såg inga stjärnfall. Men ändå så kände jag natten, kylan, vinden. Allting finns för en stund.