kristalina's

Jag såg en bild på en gammal vän. Vad hände?

Ditt skratt, din kram, din trygghet. Var tog du vägen? Jag saknar dig.

Minns du inte hur kul vi hade tillsammans? När vi brottades, när du hällde vatten i min säng, när jag sov i din säng och du nördade dataspel. Jag höll dig i handen när du hade feberyra och försökte få dig att återgå till verkligheten. De där bilderna vi tog tillsammans, jag saknar dig. Färgerna på höstlöven med din jacka och ditt skratt. Jag glömmer det aldrig.

När livet gick neråt, du fick ett dåligt jobb, jag försökte trösta dig men du var någon annanstans. Sen försvann du ännu längre bort och jag kunde inte få tag på dig längre. Fick du aldrig lappen som jag skrev och gömde in din packning när du åkte?

Om jag sårade dig, om du tänkte mer än mig, så var det för att jag inte ville att du skulle behöva mitt krångel. Att du inte skulle veta. Ditt liv var så fredligt, så oskuldsfullt. Jag ville inte förstöra dig. Jag hade så mycket bagage, jag ville inte tynga ner dig.

Om du någonsin läser det här, så är det inte meningen. Det är från mitt hjärta, men jag vet inte om jag vågar avslöja det. Jag saknar dig så jag är nära på att gråta. Tårarna samlas i ögonen, men ännu rinner de inte.

Var tog du vägen? Var tog vi vägen? Det var en så stark vänskap. Jag ville inte att den skulle förstöras, ändå gjorde den det. Jag saknar dig. Fett mycket.