Lastbil kors och tvärs
En lastbil tvärs över vägen. En polsk chaufför som varken kan engelska eller svenska. Ett äventyr.
Jag springer ut. Vinden viner och snöflingorna tränger sig på ansiktet, in under jackan. Jag springer nerför vägen för att se vad som händer. Vi ringer 112, men de kan inte göra något. Vi ringer 118 118 och får numret till någon bergningsbil. Men bärgningsbilen måste ha betalgaranti. Vi kan inte snacka med chauffören. Han förstår inte.
Vi kommer på att vår vän kan polska. Så jag springer och hämtar honom. Han som var mitt uppe i att spela basket kommer ut med inte alltför mycket kläder på sig. När chauffören hör polska höjer han händerna och hans oförglömliga min sätter sig i mitt huvud för allting. Den känslan han har att någon förstår honom, att vi kan kommunicera.
Till slut kommer en kompis med en traktor och drar upp lastbilen. Drar upp honom för backen. Så ska han lastbilen vända på en vändplats.
Men då fastnar han igen.
Vi hämtar sand och kastar runt hjulen för att han ska få grepp. Men det hjälper inte. Så vi står och undrar en stund. Chauffören ser ganska uppgiven upp. Men då ställer vi oss 5-6 personer och trycker på framändan. Backa, backa. Vi trycker allt vad vi har. Så backar lastbilen. Han kom loss! Så kör han ut mot vägen. Snackar lite med polska killen och tackar så otroligt mycket. Så kör han iväg.
Ett äventyr. Det känns bra att hjälpa till, även om killarna hjälpte till mer. Jag blir när någonting händer som är utanför vardagen, något oväntat. Som gör att man springer ut i kylan, till någon nytta.
Jag springer ut. Vinden viner och snöflingorna tränger sig på ansiktet, in under jackan. Jag springer nerför vägen för att se vad som händer. Vi ringer 112, men de kan inte göra något. Vi ringer 118 118 och får numret till någon bergningsbil. Men bärgningsbilen måste ha betalgaranti. Vi kan inte snacka med chauffören. Han förstår inte.
Vi kommer på att vår vän kan polska. Så jag springer och hämtar honom. Han som var mitt uppe i att spela basket kommer ut med inte alltför mycket kläder på sig. När chauffören hör polska höjer han händerna och hans oförglömliga min sätter sig i mitt huvud för allting. Den känslan han har att någon förstår honom, att vi kan kommunicera.
Till slut kommer en kompis med en traktor och drar upp lastbilen. Drar upp honom för backen. Så ska han lastbilen vända på en vändplats.
Men då fastnar han igen.
Vi hämtar sand och kastar runt hjulen för att han ska få grepp. Men det hjälper inte. Så vi står och undrar en stund. Chauffören ser ganska uppgiven upp. Men då ställer vi oss 5-6 personer och trycker på framändan. Backa, backa. Vi trycker allt vad vi har. Så backar lastbilen. Han kom loss! Så kör han ut mot vägen. Snackar lite med polska killen och tackar så otroligt mycket. Så kör han iväg.
Ett äventyr. Det känns bra att hjälpa till, även om killarna hjälpte till mer. Jag blir när någonting händer som är utanför vardagen, något oväntat. Som gör att man springer ut i kylan, till någon nytta.
Kommentarer
Postat av: Jasmine
Va snällt att ni hjälpte till - och att ni lyckades få loss lastbilen. Ni ansträngde er verkligen och jag är säker på att chauffören uppskattade det. :)
Kram
Trackback
