Tremånaderskort
Bussen skakar. Jag lutar huvudet bakåt och tittar ut genom fönstret. Landskapet rinner förbi. Bussen ger ifrån sig ett sövande ljud. Ett leende sprider sig på mina läppar. Det är så skönt att åka buss, att få slappna av en stund. Bredvid mig sitter Linnéa, hon lutar huvudet mot min axel en liten stund. Bussen rullar på, vidare mot framtiden.
Sakta går jag ner för stegen, sticker försiktigt foten i vattnet, lite kallt, men ändå skönt. Jag tar några simtag, hör Bob Marley-musik i bakgrunden, det skvalpar i vattnet. Jag njuter av att få simma, klorlukten sprider sig in i mina lungor. Träningsvärken känns i varje simtag, jag vänder mig över på rygg, och det känns lite lättare.
Utanför känns luften frisk och en aning kylig. Värmen ifrån poolen känns fortfarande i kroppen. En raggarbil tutar när den åker förbi mig och Linnéa.
-"Jaha, gjorde en simning så stor skillnad"
Vid busstationen står två koreaner och dansar medan en tredje står och filmar och den fjärde tittar på. På bussen sitter en med av dem med ljusbrunt färgat hår. Han sjunger med musiken som han har i öronen. Efter en stund så blundar han och sjunger, gör rörelser med handen. Hans andra kompisar verkar inte bry sig om vad han gör, kanske har de somnat, eller så är de bara trötta på honom. Det är lite av en utmaning att inte glo och inte skratta allt för högt. Han ser ut som en manlig Carola-korean. Han lät lite som när en tvättmaskin piper, eller när man försöker skrika fast man är alldeles för förkyld.
På nästa busstation står de och dansar igen. Efter en stund kliver en tjej i 14-årsåldern ur en bil på parkeringen mitt emot.
-"Asså ni dansar så himla bra!"
Människor som står runt omkring oss börjar viska, jag och Linnéa inräknade. En kille säger:
-"Asså shit, ni dansar så himla bra", med en imiterande pipröst.
-"Suck, jag bor granne med henne".
Jag tycker synd om honom. Jag och Linnéa fortsatte att skratta. Lagom trötta efter simturen.
Sakta går jag ner för stegen, sticker försiktigt foten i vattnet, lite kallt, men ändå skönt. Jag tar några simtag, hör Bob Marley-musik i bakgrunden, det skvalpar i vattnet. Jag njuter av att få simma, klorlukten sprider sig in i mina lungor. Träningsvärken känns i varje simtag, jag vänder mig över på rygg, och det känns lite lättare.
Utanför känns luften frisk och en aning kylig. Värmen ifrån poolen känns fortfarande i kroppen. En raggarbil tutar när den åker förbi mig och Linnéa.
-"Jaha, gjorde en simning så stor skillnad"
Vid busstationen står två koreaner och dansar medan en tredje står och filmar och den fjärde tittar på. På bussen sitter en med av dem med ljusbrunt färgat hår. Han sjunger med musiken som han har i öronen. Efter en stund så blundar han och sjunger, gör rörelser med handen. Hans andra kompisar verkar inte bry sig om vad han gör, kanske har de somnat, eller så är de bara trötta på honom. Det är lite av en utmaning att inte glo och inte skratta allt för högt. Han ser ut som en manlig Carola-korean. Han lät lite som när en tvättmaskin piper, eller när man försöker skrika fast man är alldeles för förkyld.
På nästa busstation står de och dansar igen. Efter en stund kliver en tjej i 14-årsåldern ur en bil på parkeringen mitt emot.
-"Asså ni dansar så himla bra!"
Människor som står runt omkring oss börjar viska, jag och Linnéa inräknade. En kille säger:
-"Asså shit, ni dansar så himla bra", med en imiterande pipröst.
-"Suck, jag bor granne med henne".
Jag tycker synd om honom. Jag och Linnéa fortsatte att skratta. Lagom trötta efter simturen.
Kommentarer
Trackback
