kristalina's

Att leva nu är lättare med aktiviteter. Åtminstone tycker jag det. När jag sätter mig ner och tänker, så fastnar tankarna lätt på något som hänt förut eller i aningar om vad framtiden har i sina gömmor. 

Friheten att njuta av stunden ger oss oändliga möjligheter. Acceptans till att vara öppen till nya idéer. Bara för att jag inte har ridit på nästan åtta år betyder det inte att jag inte kan.

Jag och Linda går in på gården för att säga till att vi kommit. Men vi ser att Kristina redan tagit fram en häst, hon lägger på sadeln, vänder sig om och hälsar. Tankarna flyger in i huvudet på mig. "Jag har inte ridit på jag vet inte hur länge". "Jag ska sitta på den där hästen". "Hoppas jag kommer ihåg hur man gör".

I början leder Kristina hästen, jag vet inte riktigt vad jag ska göra, för hästen bara följer efter henne. Men sedan ger jag mig på att rida själv.
-"Korta tyglarna"
-"Håll ner händerna"
Det går riktigt bra, lagom fort. Jag svänger in framför kameran och rider runt, vänder varv, stannar, fortsätter.
-"Du kan väl skicka några bilder till mig så kan jag lägga upp på hemsidan".
-"Går det bra att jag lägger upp bilder på dig på hemsidan?"
-"Går det bra att jag skriver ditt namn?"

Jag trodde inte att det skulle gå så bra, men Kristina tyckte ju tydligen det såg bra ut, eftersom hon ville lägga upp bilderna. Jag har upptäckt något mer jag tycker om att göra. Något som jag tycker om att göra nu, inte bara då. Men det betyder absolut inte att jag är en hästtjej.

Jag har aldrig varit och kommer troligen aldrig att bli hästtjej. Men jag kan ändå uppskatta att rida. Jag vill inte bli dömd för att vara något, när jag egentligen bara tycker om att njuta av livet.