kristalina's

Jag sätter mig på tunnelbanan. Kastar en blick åt den som sitter mitt emot mig. Våra ögon möts, båda ögonpar blickar snabbt bort. Blodet rinner bort från kinderna. Varje människa sitter och tittar ut genom fönstret. Det är för sjutton en tunnelbana! Det finns inget där, och tänk om någon tror att jag tittar på deras reflektion. Det andra alternativet är att titta ner i golvet. Visserligen så kan det vara lite intressant att titta på vad folk har för skor på sig. Men det skulle ju vara pinsamt om någon uppfattade att jag tittar på deras skor. De kan ju undra vad man tänker på. Och tänk så hemskt om de skulle anmärka på att jag tittar. Nej, jag tar upp mobilen och låtsas sms:a någon.

Sedan stannar tåget till vid en station. Dörrarna öppnas. Människorna står på ett långt led längs med sidorna utanför, för att alla som vill av tåget, lätt ska klara av det. Fem minuter senare vågar sig den första av personerna ta steget på tåget. Försiktigt, försiktigt, utan att stöta emot något. Om det är trångt, kurar man ihop sig, och låtsas som att man inte nuddar någon. Tåget drar iväg. Någon snubblar till. Ingen låtsas om det.  En passagerare sitter med musik i öronen. Hon sitter i sin egen värld, bortom tunnelbanan, och hör därför inte mobilen som ringer i sin handväska. Alla andra ger varsin blick mot väskan, ”det ringer!”, tänker de, men de säger ingenting. Ingen låtsas om någonting.

Stockholm är en enslig plats, där det är var man och kvinna för sig själv. I hela tunnelbanesystemet hörs endast gnisslandet från tågens bromsar. Annars är det knäpptyst. Ingen ger ifrån sig ett ljud. Det är kusligt. Man skulle kunna tro att man var ensam. Eller att det var fullt med tomma kroppar runtomkring en. De stirrar ut i intet, blankt ansikte, kostymer. Ingen min, inga känslor.

-”Är jag ensam här?”
-”Är jag ensam här?”
-”Är jag ensam här?”

Behöver det vara såhär? Jag vill inte vara ensam, jag vill leva, jag vill visa mina känslor, jag vill överdriva, jag vill skratta, jag vill gråta, jag vill knacka på deras skallar och se om de reagerar.

-"Lever du?"
-"Finns det någon därinne?"