Ensam på egen hand
Det är skillnad på olika människor. Så är det. Är det fel att räkna med det? I sport kallas det taktik. Men i verkliga livet så anklagas man om man behandlar människor olika.
Det är helt enkelt så att varje människa är rädd för att se olikheter mellan sig själv och andra. Om någon annan pekar ut dem åt dig, så känner du dig kränkt. I själva verket kan det vara något bra. I verkligheten kan personen ha menat det som en komplimang. Är det verkligen så underbart att se ut precis som alla andra, att vara ett ideal, att bete sig som varje annan människa du möter. Alla är olika, på ett eller annat sätt, kanske är det dags att acceptera det och ta vara på det. Lär dig att se skillnad mellan dig och andra, vad du är bra på, vad du inte är bra på, hur och vad du kan lyckas med.
Unga tjejer. Platt, blont hår, en hel sminkdosa i ansiktet. Alla ser likadana ut. Man kan tänka sig någon är anklagad för ett brott. Du är vittnet. Där står tio tjejer med nummer i handen, alla ser likadana ut. Du ska identifiera förbrytaren. Eller så är det helt enkelt du som står där, ser likadan ut som alla andra, och kan anklagas för något du inte gjort. Men du är precis likadan, vad gör det för skillnad vem som tar straffet? Vill du ta straffet?
Inte många vet vad de ska göra efter studenten. Vi har lärt sig att försöka vara som andra, att gå i andras fotspår. Göra som andra gjort. När så plötsligt världen står framför oss, finns det många alternativ. Vi måste ta tag i våra liv själva. Jag måste bestämma mig för hur mitt liv ska se ut. Då är det inte lika lätt längre. Då måste jag göra något själv, göra ett eget val, ta reda på varför just jag är speciell, vad jag är bra på. Det som jag förtryckt så länge finns praktiskt taget inte kvar.
Det är inte vi längre. Det är inte dem. Det är du. Och det är jag. Jag är speciell. Jag vill behandla varje person som en person. Varje människa som kallar sig själv för jag, är lika mycket jag.
Det är helt enkelt så att varje människa är rädd för att se olikheter mellan sig själv och andra. Om någon annan pekar ut dem åt dig, så känner du dig kränkt. I själva verket kan det vara något bra. I verkligheten kan personen ha menat det som en komplimang. Är det verkligen så underbart att se ut precis som alla andra, att vara ett ideal, att bete sig som varje annan människa du möter. Alla är olika, på ett eller annat sätt, kanske är det dags att acceptera det och ta vara på det. Lär dig att se skillnad mellan dig och andra, vad du är bra på, vad du inte är bra på, hur och vad du kan lyckas med.
Unga tjejer. Platt, blont hår, en hel sminkdosa i ansiktet. Alla ser likadana ut. Man kan tänka sig någon är anklagad för ett brott. Du är vittnet. Där står tio tjejer med nummer i handen, alla ser likadana ut. Du ska identifiera förbrytaren. Eller så är det helt enkelt du som står där, ser likadan ut som alla andra, och kan anklagas för något du inte gjort. Men du är precis likadan, vad gör det för skillnad vem som tar straffet? Vill du ta straffet?
Inte många vet vad de ska göra efter studenten. Vi har lärt sig att försöka vara som andra, att gå i andras fotspår. Göra som andra gjort. När så plötsligt världen står framför oss, finns det många alternativ. Vi måste ta tag i våra liv själva. Jag måste bestämma mig för hur mitt liv ska se ut. Då är det inte lika lätt längre. Då måste jag göra något själv, göra ett eget val, ta reda på varför just jag är speciell, vad jag är bra på. Det som jag förtryckt så länge finns praktiskt taget inte kvar.
Det är inte vi längre. Det är inte dem. Det är du. Och det är jag. Jag är speciell. Jag vill behandla varje person som en person. Varje människa som kallar sig själv för jag, är lika mycket jag.
Kommentarer
Trackback
