kristalina's

Vad gör man om något alldeles underbart oväntat händer en? Någon kanske tycker att man är psykiskt sjuk om man berättar det. För de förstår inte själva, de förstår inte situationen, som kan ha varit så underbar. Man kan fundera på vem man ska berätta för, för man menar inte att skryta eller synas alls, man vill bara dela med sig. Man kan skriva ner det. Det händer alla. Det händer dig.

Allting som händer är inte speciellt. Men allting som händer är underbart. Det finns i varje sekund. Man måste bara lära sig att inse det. Om man inte inser det nu så kan man tycka att det "var bättre förr". Fast det som var bättre förr finns nu också.

Det fanns två brorsor och en lillasyster. Den yngre brodern sa till lillasystern:
-"Det är coolt att du finns."
-"Va, vad snackar du om?"
-"Ja, för annars skulle man tänka, 'undrar hur en lillasyster skulle vara till dom bröderna!', precis som du vet, dom där andra bröderna som inte har någon syster."
-"Haha, ja, okej."

Jag blev så glad av det där, för det var så oväntat, en oväntad tanke. Det är därför det är så bra att säga något uppmuntrande till någon, något som man verkligen menar. Att sprida glädje är något av det bästa som finns. För man blir så glad själv också, på riktigt.