kristalina's

Jag står och fryser. Jag väntar på bussen. Jag väntar inte på livet, jag lever det nu. Jag njuter så mycket jag kan, jag skrattar åt skräpet på marken. Jag ler åt de andra på bussen. Alla är olika, alla tänker sina egna tankar.

Men alla är vi här, i samma värld. Alla har vi det gemensamt. Vi kan alla hitta på något tillsammans.

Personen som sitter bredvid mig pratar i sin telefon. Vi säger inget till varandra. Vågar knappt titta på varann. Men vem vet, senare någon gång i livet, kanske korsas våra stigar så att vi lär känna varandra. Kanske kommer vi vara bra vänner en längre tid. Eller, så kanske jag aldrig träffar personen igen. Livet har oändliga möjligheter, men man kan bara göra det bästa av det man är i just nu. Det vi gör nu påverkar det vi gör sen. Så gör något åt det nu. Annars händer det inget sen.

Livet spricker ibland. Förr eller senare. Men man kan laga sprickorna. Fokusera inte på dem, fokusera istället på de hela partierna. Då blir livet mycket bättre. Le, prata, eller var sur och trist. Varje person bestämmer själv. Här och nu.