En buss, flera bussar
Jag ska åka tillbaka. Jag planerar att gå fem över halv så hinner jag nog bra till bussen.
Jag drar på mig jackan, och tar på mig skorna.
-"Hejdå".
-"Hejdå".
Jag springer för att vara säker på att hinna till busshållplatsen i god tid. Mina ben tar sig klumpigt fram på ett eller annat sätt och med anddan i halsen så ser jag bussen i korsningen framför mig, köra mot busstoppet. Jag tror att den ser mig och ska stanna, så jag fortsätter springa. Men inte, den kör ifrån mig. Jag står där och stirrar stint framåt mitt i gatan.
-"Jaha, då får jag gå tillbaka".
Jag stannar kvar och är med Nathalie, kollar lite när Simon meckar med bilen. Nästa buss går tjugo över, så jag har lite tid. Kvart över ger jag mig iväg för att vara där i god tid.
-"Nu ska jag minsann inte missa bussen igen!"
Jag ser bortåt vägen för att titta om bussen kommer, så jag ska hinna springa fram ifall den är tidig. Men det behövs inte. Så står jag sedan där i mörkret och väntar, kyligt är det också. Bussen kommer om fem minuter, så jag orkar ändå inte ta fram mössan som är i väskan. Jag hoppar lite upp och ner, passar på att träna min spänst lite, så man kan få bättre resultat på gympan. Lite halvengagerat, men det är en någorlunda bra idé för att hålla värmen dessutom. Till slut ser jag bussen komma. Den kör ganska snabbt i kurvan, jag sträcker ut armen och vinkar febrilt, jag vill vara säker på att busschauffören ser mig. Föraren vinkar och ler mot mig och fortsätter i all sin hastighet framåt.
-"Men..!!.. förstår du inte att jag ville med bussen..?
Det måste väl vara en dum busschaufför eller något. Längre fram på vägen blinkar den, vilket måste betyda att den har insett att jag skulle med bussen och ska stanna. Istället svänger den av mot bussgaraget.
-"Hoppas banne mig inte att det var den där bussen jag skulle med, för jag orkar inte vänta på nästa!"
Så står jag där, klockan tickar. Bussen borde ha kommit nu. Jag är trött, det är kallt, och jag är trött på att vänta. Jag tror mig se bussen men det visar sig vara en lastbil. Jag väntar lite till, och undrar om det är dags att ge upp och gå tillbaka. Så till slut ser jag att det kommer en buss. Det kör åt rätt håll. Den svänger i kurvan, lite för fort. Jag vet inte om jag ska vinka eller om jag bara ska ge upp redan nu. Den kör förbi mig. Men den stannar några meter bort för att låta mig gå på. Jag stiger på och värmen i bussen värmer mina kalla fingrar som fumlar fram remsan.
-"Åh vad härligt att få sätta sig på bussätet och njuta att få åka och faktiskt sitta på en buss, till slut."
